Jag ser honom framför mig. Journalisten på en av kvällstidningarnas virala sajter, hur han hetssurfar efter något som kan generera klick till sajten. Han fullkomligen dammsuger Youtube efter udda klipp, skrollar runt på landsortstidningarnas hemsidor (jodå, vissa rubriker där ordet "satsa" används i fel sammanhang har blivit historiska tack vare dessa virala sajter). Men journalisten verkar inte få hugg just den här dagen. Troligtvis är han vikarie. Känner pressen att hitta något som slösurfarna kan gå i gång på och dela – varje klick genererar ju ändå någon spänn.
Till sist ger han upp om att hitta något av klickvärde. Tänker: "Jag hittar på en egen viral nyhet". Kilar ner till konsum runt hörnet, köper en påse morötter, en trea gräddfil och en påse pulverdipp. Kastar även med en ask sockerärtor och en selleri. Springer upp till matsalen, svär över att knivarna är så slöa men han har fått en idé och sommarvikariatet hänger löst så han skär morötterna med den där förbannat slöa kniven. Hittar en vit skål från Ikea i ett av skåpen och lägger upp morotsslantarna. Blandar sedan till dippen lite snabbt, tar upp sin vita Iphone utan skyddsskal (förstås) och knäpper en bild av underverket han skapat.
Tio minuter senare ligger den ute. Rubriken lyder: Du har dippat grönsaker fel i hela ditt liv – så här ska du göra. Under ser man bilden med de slantade morötterna.
Succén är omedelbar. Man ger sig inte på svenska folkets fredagsmys hur som helst. Den virala nyheten delas 1400 gånger på bara några timmar och snart fylls kommentarsfältet med syrliga kommentarer. En kille, vi kan kalla honom "Kalle Karlsson" skriver exempelvis: Säg förfan inte åt mig hur jag ska dippa eller inte dippa! Nu blir jag kränkt". Jag tror "Kalle Karlsson" är ironisk. Han får 14 gilla för kommentaren men skrollar man vidare i kommentarsfältet väcks något i mig som jag skulle vilja kalla hopp om framtiden.
Den stackars journalisten blir totalsågad, mosad, tillintetgjord. "Det pågår krig i världen och här skriver du om hur vi dippat fel". Nej, de flesta kommentarerna handlar faktiskt inte om kränkthet utan om att folk verkar vilja ha seriös journalistik. Det gör mig glad och därför tänker jag såhär. Kan vi inte bara skrota dessa fåniga virala sajter nu, innan de fördummar hela världen – och framför allt det yrke jag en gång valde.