‒Barn som skjuter barn. Det är vad det här handlar om, förklarar regissören och Nyköpingsbon Ulf Stenberg med en blandning av uppgivenhet och glöd strax innan dagens repetition drar igång.
Scenen i Lejonkulan på Dramaten är tom så när som på skådespelarna Rosh, Lancelot Sakile Ncube och regiassistenten Alice Månsdotter Viklund som hoppat in för Lola Zackov som är i Vilnius och filmar. De står positionerade vid tejpbitar som satts fast i golvet.
I högtalarna viner ljudet av pistolskott samtidigt som publiken kastas rakt in i den verklighet som de senaste åren skördat ett stort antal dödsoffer. Skjutna ungdomar. Förklarande röster. Förtvivlade sörjande röster. Inspelat material blandas med de tre skådespelarnas berättelser och effekten är stark. Ögon tåras hos såväl publik som trion på scen.
"Klipp han" är en föreställning som baserar sig på djupgående samtal med brottsoffer, gärningsmän och anhöriga runt om i Sverige, insamlade av Ulf Stenberg och regissörskollegan Emil Rosén Adsten. Duon är tillsammans även konstnärliga ledare för Teater Fryshuset i Stockholm som nu för andra gången gästar nationalscenen.
‒Vi har sett tendenserna länge och 2016 eskalerade skjutningarna till en helt ny nivå. I år är det redan värre och det är tyvärr så våld funkar, det stegras hela tiden. Frågan måste upp på dagordningen på ett annat sätt än genom att politiker samlar poäng med snack om skärpta straff, säger Stenberg som med föreställningen hoppas kunna skapa en tydligare förståelse kring de bakomliggande orsakerna som föder våldet.
Manuset är skrivet tillsammans med Nyköpingsbaserade rapparen Rosh som i föreställningen debuterar som skådespelare. Sista veckan innan premiären har varit intensiv.
‒Det känns så viktigt för mig att göra det här. För mina bröder och systrar som saknar en röst. Men shit alltså, det är jobbigt. Jag har flera vänner som ryckts bort i de här skjutningarna och det känns i skallen och själen, säger Rosh som även skrivit musik till föreställningen.
‒Det blir som en ventil, men att upprepa det äkta varje dag är ett högt pris. Jag är ofta helt slut efter repetitionerna, säger Rosh som arbetat med regissörerna tidigare.
‒Rosh var en av musikerna i Emils och min pjäs "De e vi" som sattes upp på Dramaten för två år sedan och vi umgås mycket privat. De här frågorna har vi diskuterat massor och jag vill gärna ha med Rosh som skådespelare denna gång. Vi får se en annan sida än hiphop-artisten, det blir väldigt personligt och starkt när mycket är självupplevt, säger Ulf Stenberg.
Efter varje föreställning följer ett samtal då publiken även kan ställa frågor och lyfta egna tankar.
– Det här är vår tids största samhällsutmaning. Samhället har ett ansvar att förstå komplexiteten i den här problematiken. Det finns inget annat alternativ, vi måste vända detta. Men då måste vi göra det tillsammans, säger Ulf Stenberg.
Repetitionen avslutas med Rosh i ensam strålkastare rappandes en text som går genom märg och ben.
‒Alltså WOW! Rosh, så jävla sharp!
Stenberg har klivit ner på scengolvet och kramar om Rosh som utmattad sjunker ner i en stol och lutar huvudet bakåt.
‒Jag är så glad att ha fått den här chansen. Att jag står här betyder att dörrar öppnas även för andra och att olika världar möts, ett måste om vi ska lyckas vända den här utvecklingen.
Nästa år fokuserar Rosh på att släppa ny musik.
‒Musik och film, det är vad jag vill hålla på med. Jag siktar jag mot Hollywood och är fett ärad att få stå här, på Dramaten.