Är det kläderna som gör politikern? När Socialdemokraternas ledande kvartett lanserade sitt budgetalternativ kallade de det för affärsplan, klädda som vilken börsbolagsstyrelse som helst. Sämre bränsle för ett rosornas krig kan man få.
I går fick partitoppen – och ett gäng tidigare S-ministrar och andra partiprofiler – en bredsida från partiets vänsterfalang. Ledningen för S-tidskriften Tiden hävdar att socialdemokrater som umgås flitigt med eller agerar inom näringslivet inte är att lita på. De är dubbelagenter med syfte att underminera rörelsens kamp mot kapitalet (DN 2/10).
Världen är full av konspirationsteorier, men det här illustrerar ett parti med identitetsbekymmer. De flesta partier värdesätter i dag en mångfald av erfarenhet och breda nätverk. Inga moderater skäller på Fredrik Reinfeldt om partiledningen inte ser ut som styrelsen för Investor, miljöpartister får gilla tillväxt och centerpartister får vara uppväxta i centrala Stockholm, men socialdemokrater får bannor om de klär sig i businesskostymer.
Vi har sedan decennier, 90-talskrisen inte minst, lärt läxan att om det offentliga ska ha råd med välfärdsutgifter, behöver det gå bra för dem som ska betala kalaset, för näringsliv och skattebetalare. Få arbetslösa och välmående vinstgivande företag är bra för samhället i stort. I en globaliserad värld är gamla nationella skyttegravar mellan arbete och kapital i dag mest gamla.
Vi har ett samhälle där föräldrarnas yrke eller hemort inte ska sätta ramarna för barnens ambitioner. Några kallar det klassresa, andra karriärmöjligheter. Inte minst folkrörelserna – alltifrån fackföreningar till bonderörelse – har länge kämpat för just en sådan utveckling.
Därför är det intressant med röster som på allvar påstår att politiker som inte följer partiernas traditionella schabloner måste misstänkliggöras: nej till affärsplan, nej till friskolor och skräddarsydda kostymer. En hållbar ideologi borde stå pall för förändringar i beskattningsbar inkomst. Visst kan det bli överdrivet likriktat i sammanhang där klädkoderna är så strikta att det ser ut som en släktträff för pingviner. Men du har inte blåställ i riksdagens talarstol lika lite som du har finkostym när du målar garaget.
Klasskampen vinner möjligen på att kompetenta socialdemokrater inte ska tillåtas att göra näringslivskarriär eller engagera sig i friskole- eller vårdföretag, men som rörelse blir man sannolikt fattigare.