Rotlöshet, utanförskap och hemlängtan

Parallellt berättas om ett land som förbereder sig inför olycksbådande tider, om mörka moln som tornar upp sig i öst krigshotet.

Berättelsen växer fram, sett från en vilsen och ensam ynglings ögon till en gammal mans summering över vad ödet haft i beredskap åt honom. Behovet och sökandet efter en fast kärna i tillvaron, en social trygghet och det som mest av allt saknades ett hem.
Man kan läsa om förkrigstidens otrygghetskänsla, det fasansfulla och oundvikliga beskedet till en ung pojke om inryckning till striderna vid fronten för att ge sitt blod för fäderneslandet i kampen mot inkräktaren från öst, om krigets fasor i skyttegravarna.
Trots kamratskap och tillit som råder bland bypojkarna därute i krigszonen, fortblir den röda tråden i berättelsen ensamhetens kramande smärta som gnager i en föräldralös ynglings bröst. Allt det han bar inom sig kunde han inte dela med sig av till någon, eftersom där fanns ingen som orkade bry sig eller kunde förstå.
Med drömmande längtan beskrivs omgivningar och händelser från hemtrakten, tiden som barn, yngling och som vuxen man. Man kan känna doften av kåda, mylla och nyslaget hö när man i tankarna tillsammans med honom vandrar längs fälten och skogarna i Savolax. Drivkraften till skrivandet var nog ett sätt att reda ut sina tankar, ett sökande efter svar på de stora livsfrågorna, då han redan från livets startskede fick utstå ett ofrivilligt utanförskap, ensamhet och senare i livet en känsla av rotlöshet i ett annat land.

Krigsåren är förbi och landet ligger i spillror. Många har mist sina hem, släktingar och vänner. Stor arbetslöshet råder och horder av människor driver runt efter jakt på en ny tillvaro. Ensio har ensam strövat runt i landet under lång tid, sökande efter både mat och tak över huvudet. Många är de nätter som tillbringats med ränseln som huvudkudde under granar och i lador. Enda lösningen tycks vara att fly från fäderneslandet till det söta brödets land Sverige. Vägen dit går över älvarna i norr där endast tillfälliga jobb som timmerflottare erbjuds, vidare över till Norge som Ishavsfiskare och senare till Östersjöns klippiga kuster. Nu börjar livet ta form och en optimistisk framtidstro slår rot.

Ensio får arbete vid smältugnarna på järnverket. Det är varmt, tungt och slitsamt, det enda tillgängliga för invandrare. Många är problemen vid anpassningen till ett nytt samhälle. Den tärande längtan till hemlandet finns alltid kvar genom åren. Som en blomma som närs av vatten, upplevs de korta och sällsynta semestrarna till hemlandet. Elina hämtas från färjeläget i Stockholm, efter sin flykt från släkt och vänner i det härjade hemlandet. Även hon har brottats med funderingar om framtiden, men hennes beslut är lika oåterkalleligt som styrkan i hennes frihetslängtan. Ensio och Elina har tillsammans just börjat bygga sitt rede i ett litet vindsrum i en arbetarlänga intill järnverket. Ett barn är på väg och Elina har sina betänkligheter.

Cirkeln sluts 50 år senare, när Ensio gammal och tärd av sjukdom, återvänder till fäderneslandet, där han blickar tillbaka och summerar sitt liv. Han tvagar sig mödosamt men ändå grundligt i den strandbastu han själv byggde för länge sedan, klär sig i rena fina kläder, lägger sig tillrätta och sluter sina ögon för sista gången med ett fridsamt leende över de smala blåfärgade läpparna.

S Simola