Rötter och arv speglas i Åsa Ingårdas möbler
Möbelsnickaren Åsa Ingårda gjorde det de flesta av oss bara vågar fantisera om. Hon sade upp sig från jobbet och förverkligade sin gamla dröm om att bli hantverkare. Nu uppmärksammas hennes vackra, enkla och funktionella möbler både i Sverige och utomlands.
Chefen blev nog lika chockad som jag, säger Åsa Ingårda när vi möts hemma hos henne över en kopp rykande te en kulen eftermiddag med regn i luften.
Vid närmare eftertanke har Åsa Ingårda senare förstått att hennes beslut inte kom som en blixt från en klar himmel. Under lång tid hade hon innerst inne känt att något fattades och att omgivningens krav, inte minst från arbetslivet, blivit henne övermäktiga. En avgörande händelse som definitivt blev startskottet till hennes uppbrott från sina rutinmässiga gamla gängor var ett radioprogram.
Jag är kristen och har många gånger fått frågan om jag någonsin hört Guds röst. Då brukar jag svara ja, genom P 1, säger Åsa Ingårda med ett förlösande skratt.
Radiokanalen sände ett program om människor som vågat säga upp sig från jobbet och det blev likt en uppenbarelse för Åsa Ingårda. Veckan därpå sade hon själv upp sig.
En del säger att det var modigt gjort men det handlade mer om ren självbevarelsedrift. Det var en så total lättnad att äntligen få utrymme till att fundera på vad jag egentligen ville göra i mitt liv, säger Åsa Ingårda.
I dag har hon den egna firman By Doing och formger sina möbler på den gamla gård utanför Runtuna där hennes far en gång växte upp.
Men vägen dit har varit långt ifrån spikrak och under den första tiden efter uppsägningen för sex år sedan visste hon inte vad hon skulle göra. Hon fick ingen ersättning som arbetslös eftersom hon hade sagt upp sig. På banken hade hon så att det räckte till tre månadshyror för lägenheten i Uppsala där hon då bodde.
I tonåren hade Åsa velat bli just hantverkare men valde då ett annat spår i livet. Så småningom började den där längtan efter hantverket gripa tag igen och efter en tid hade hon turen att bli antagen till en kortare kurs vid Carl Malmstens hantverksskola Capellagården på Öland.
I tre veckor fick jag jobba med trä och kände att det var helt rätt. Det var möbelsnickare jag skulle bli, säger Åsa Ingårda.
Senare sökte hon till den tre år långa utbildningen som möbel- och inredningssnickare vid Capellagården och kom in på andra försöket, 34 år gammal.
Rötterna och arvet är något som Åsa Ingårda alltid har för ögonen när hon skapar sina möbler.
Jag har landat i tidigt 1900-tal och den gamla svenska stilens förebilder som till exempel Karin och Carl Larsson, säger Åsa Ingårda.
Jugend, art noveau och modernismen är stilepoker som starkt inspirerar henne.
Vi står inför samma frågor då som nu. Då gällde det att värna hantverket i industrialismens tidevarv och i dag gäller det att finna en motrörelse till lågpristrenden för att kunna bevara hantverkstraditionen.
Åsa Ingårda arbetar med en unik blandning av trä och glas, och hon använder sig bara av svenska material, trots att det är dyrare och att hon som ensamföretagare för en ständig kamp för att få det att gå runt.
Vid det här laget har Åsa Ingårda deltagit i en hel del mässor runtom i landet och nu har också japanerna börjat intressera sig för det hon gör. För en tid sedan medverkade hon vid en utställning i Tajimi i Japan tillsammans med åtta andra svenska hantverkare.
Jag känner att vi svenskar har mycket gemensamt med de japanska hantverkarna, vi har samma enkla formspråk. Inga krusiduller, säger Åsa Ingårda.
I sommar, på självaste midsommardagen, öppnar Åsa Ingårda butik och café på den gamla gården, dit hon flyttade för drygt ett år sedan. Och i den forna svinstian håller den nya snickarboden som bäst på att växa fram.
Många har ifrågasatt mitt val och säger att det jag gör är omöjligt i längden. Men i dag, 38 år gammal, tycker jag att man inte ska oroa sig så mycket för hur det kommer att gå. Man måste våga tro på att det kommer att ordna sig.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!