Den ena hade nyligen varit på bilsalongen i Genéve och konstaterade att Saabs monter var den mest påkostade av alla. Den andra menade att han bara sett en ny Saab 9-5 på sin bostadsort – och att mannen bakom ratten var den lokala Saab-handlaren.
Oavsett var man tror, eller vill tro, eller tror sig tro, om framtiden för den svenska bilindustrin, rör Saabs fortsatta öde upp känslor. Många har liknat Saab, och dess kunder, vid en sekt. Man sluter sig samman mot en omvärld som väljer att betrakta Saab med skepsis, fortsätter att stötta företaget – men verkar aldrig lyckas övertyga tillräckligt många om sin egen storhet.
Som bekant är hoppet det sista som överger oss. Och vi kan ju alltid hoppas att veckans nya produktionsstopp i Trollhättan inte är första steget mot sotdöden. Men just nu känns det som om Saab står inför två alternativ; att dö med värdighet – eller rulla vidare med hjälp av tveksamma rubels.
I valet och kvalet framstår en tjusig montor som en klen tröst.