Rysliga drycker
I Gävle fanns Nisse, min fars kusin, lika mycket yngre farsan som han var äldre än jag och vi brukade träffas under mina hamnuppehåll. I början av juni 1970 var jag således utbjuden till sommarstugan på grillparty.
Nisse hämtade mig med bil vid Fredriksskans och som vi varit ute mer än 13 dagar fick man helt lagligt ilandföra en flaska sprit, en dito vin och en limpa cigarretter.
Rökat behöll jag för mig själv, eftersom vi skulle gå i inrikes fart ett tag framöver, men vinet och en sjuttiofemma Chivas Regal togs med. Nisse tog fram glas och is och vi smuttade på drinkarna. Han gav ifrån sig ett förtjust grymtande, så mycket oförklarligare som drinken smakade pyton.
Jag tog för givet att vattnet i hans brunn var dåligt, så jag ville inte säga något. Efter en stund kom hans fru hem och hon spottade inte i några glas utan försåg sig.
Men va ä de för smörja ni sitt å drick, pojkar? frågade hon.
Hördu, dug int de här till dej kan du vara utan! kontrade Nisse.
Men så kom hon på att hon tidigare på dagen varit ute och kopplat ström på kylskåpet, men isbehållarna hade hon inte rört, så den is vi använde var frusen av vatten som stått och ruttnat i kylskåpet över vintern.
Kände int ni att de smaka faan? frågade hon, och jag sade att jag misstänkt dåligt brunnsvatten. Men Nisse sade att han ju inte var van att dricka så fina sorter, så han trodde det skulle smaka så...
Sens moral: Det går ofta lika bra med Renat.
Magnus Cappelin
Så jobbar vi med nyheter