Musik och artister har en osviklig förmåga att väcka känslor – och ofta också debatt. När Anna Bergendahl inte gick till final, kom raskt kraven på en bojkott av schlager-EM från ilsket upprörda svenskar. Komplotter, pakter och fulspel. Hade hon gått till final så hade debatten varit annorlunda.
Musik engagerar över gränser, men smaken varierar lika friskt som majvädret för tillfället gör. Så också bland partiledare och partipolitiker. Fredrik Reinfeldt kommer alltid att få frågan om han fortfarande gillar lättviktspoppiga Karlstadsgruppen Da Buzz. Mona Sahlin kommer alltid att förknippas med sin Bruce Springsteen-vurm.
I veckan blev det debatt i DN:s kulturdel över KD-ledaren Göran Hägglunds Spotifylista. Kritiken handlade bland annat om att listan innehöll för få kvinnor. Frågan är nu vad det blir för diskussioner efter Vänsterledaren Lars Ohlys lista, som nyss har publicerats på Svenska Dagbladets valsajt på Facebook.
Det är absolut inte en slump att han där har valt Jerry Williams version av Working Class Hero. Själv noterade jag att vi båda uppskattar Nirvanas låt Lithium. Men med tanke på debatten om Hägglunds musikval bör det mullra rejält i medievulkanen. Det är bara två kvinnliga artister av elva på Ohlys lista. Resten är män. Den som kräver kvotering i bolagsstyrelser kan väl inte komma undan med att offentliggöra en musiklista med bara 18 procent kvinnor? Över hälften av artisterna kommer från Nordamerika, resten från Sverige eller Storbritannien. Se där, dessutom en lista som reproducerar och förstärker västerländska värderingar.
I förlängningen riskerar resonemangen utifrån elva låtar att bli väl hårddragna. Samtidigt är det klart att vi färgas av vår musiksmak, vårt val av litteratur eller annan kulturkonsumtion. Valen avslöjar detaljer och drag hos en individ, även om de sällan kan sägas bära fram en helhet.
Med presentationer av sina favoritartister och musiklistor vill politikerna krypa närmare och bli något annat, något mer, än en schablon i väljarnas ögon. Fast risken är förstås att låtval och artister inte gör annat än att ge väljarna en möjlighet att förnya eller förstärka sina fördomar.
Så ska det låta - i valrörelsen
Ska du rösta på Dylan, Depeche Mode, Da Buzz eller Dr Dre? Det är fråga som tål att ställas så här i tider av schlager-EM och valrörelse. Ditt val spelar roll.Det går inte att tävla i musik, egentligen. Inte ens i schlager. Men det går förstås att känna med Anna Bergendahl och hennes elfteplats i Eurovisions semifinal. Det är alltid trist att stupa på mållinjen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!