Så tokigt det kan bli ibland

Rubriken är ironisk. Det är bäst att ­understryka det. Nu har den av landstingsmajoriteten beställda rapporten om arvodesaffären landat.
Ingen bär ansvar. Ingen har lidit skada. Inte ens Landstinget Sörmland. Alla ska få rätt till sina arvoden i efterhand.
En bekväm lösning på ett för politiken mer än pinsamt problem.

Övrigt2010-10-01 05:00

Det som talar till makthavarnas fördel är att valet resulterade i status quo. Väljarna straffade inte partierna i den utsträckning som kunde ha varit möjlig. Men därmed upphör inte problemet att existera.
I rapporten finns dräpande kritik mot en undermålig ordning i utbetalning och kontroll av förtroendevaldas arvoden. Rena vilda västern. Politikerna har struntat i det formella och viftat undan tjänstemännens svaga protester. Kontrollorganisationen har lagt sig platt. Mycket skylls på ett ”informellt arbetssätt”. Pressmeddelandet från landstinget definierar det som ”brister i den interna kontrollen”.
Landstingets styrning och kontroll framstår som en sorgligt amatörmässig arena, där starke män gör som de vill. Men ingen bär ansvar. Ersättningarna till förtroendevalda har bara vuxit och arvoden omfördelats, lite grand som en naturkraft.
Samtidigt begär landstingspolitikerna att de anställda nogsamt ska utföra givna uppdrag, leva upp till sparbeting och följa fastställda riktlinjer.
Utredningen avråder från återbetalningskrav, eftersom det riskerar att bli överklaganden på detta och att de utpekade till slut ändå inte behöver betala tillbaka något.
Något försök att analysera varför de stora problemen uppstod just efter valet 2006 görs inte. En mer djuplodande utredning enligt den motion som Vänsterpartiets Lennart Clarstedt lagt, fick tummen ned av majoriteten. Detta är politisk feghet i ett nötskal.
Skälet är enkelt. Det som serveras blir en kritik med mycket bred träffbild, samtidigt som livet kan gå vidare för alla partikollegor. Så länge de ansvariga fumlar i dessa frågor inbjuder landstingsledningen till ett växande politikerförakt. Det borde varken en ansvarskännande majoritet eller minoritet nöja sig med.
En rad formella fel resulterar nu i att felaktigheterna ska rättfärdigas i efterhand. Utredaren gissar att det kommer att sätta stopp för den ”infekterade debatten om förtroendevaldas arvoden”.
De högsta ansvariga tummade rejält på regelverken och kom undan med det. Allt är glömt. Förtroendet är åter grundmurat. Apropå ironi.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om