Saabentusiastens skönhet
Det typiska tvåtakts-knattret blandat med doften av avgasröken från den oljeblandade bensinen gör garanterat en Saabentusiast salig av lycka. När Thomas Strandberg kommer rullande i sin buteljgröna Saab 92:a får han berättigad uppmärksamhet.
Den här är från 1956, den sista årsmodellen som gjordes. På hösten det året kom 93:orna, säger han.
Thomas Strandberg berättar att han blev klar med renoveringen av Saab 92:an till våren 2006.
Jag tänkte först att det skulle ta ett år ungefär att få ordning på den. Det tog sex, säger han med ett snett leende.
Det vrak som nu är en veteranbil i toppskick köpte från början Thomas Strandbergs far 1993. Sedan dröjde det alltså några år innan renoveringsarbetet kom igång.
Då hade jag också köpt en annan 92:a, en riktig skrothög i värre skick än vad den här var, att använda som reservdelsbil.
Renoveringen, ett projekt där Thomas Strandberg haft god hjälp av brodern Peter, började med att bilen plockades ner i smådelar, så att karossen kunde slipas ner till plåtrent skick. För att sedan byggas upp från grunden igen. En hel del plåtarbete behövdes på karossen, förklarar Thomas Strandberg.
De bakre hjulhusen är nygjorda, till exempel.
Den främre delen av karossen var bättre bevarad från rost, vilket mycket har att göra med att motorn i 92:an var känd för att läcka lite olja. Allt oljestänk i framvagnen fungerade som naturligt rostskydd.
Motorn i Thomas Strandbergs Saab 92:a utvecklar hela 28 hästkrafter och går på oljeblandad 95-oktanig bensin.
Det är en fyrprocentig blandning som jag gör själv.
Växellådan har tre växlar framåt, med rattväxelspak.
Ettan är osynkad.
Saab 92:an har klassiska detaljer som bakkantshängda dörrar och körriktningsvisare med lampa i som fälls ut ur dörrstolpen.
Dagtid ser ingen dem, men när det är mörkt fungerar de utmärkt, säger Thomas Strandberg.
Den buteljgröna färgen är originalnyansen, berättar han. Utifrån en plåtbit där originalfärgen fanns kvar fick en lokal färghandel göra en analys och kunde sedan blanda till rätt gröna nyans.
Den här fanns i två gröna färger, en mörkare nyans också. Den gick även att få i vinrött och svart, möjligen grått också, säger Thomas Strandberg.
Han gjorde omlackeringen själv och var sedan inte riktigt nöjd med resultatet. Färgen var inte riktigt så blank som han velat ha den. Men, förra sommaren fick han bekräftat att färgen var helt ok när ett par äldre Saabkännare tittade på 92:an under en veteranträff.
De berättade att färgen var helt rätt så. Lacken på de nya bilarna såg ut så här, lite halvt matt och inte helt perfekt.
Detaljer som diagonaldäck av rätt typ och originalnavkapslar har Thomas Strandberg också lyckats hitta.
Däcken var inte så svårt. De användes som reservdäck i V4:orna, så tre av de fyra däcken var helt oanvända när jag fick tag på dem.
Renoveringen av Saab 92:an är inte den första veteranbil Thomas Strandberg jobbat med. En Karman Ghia, en VW-bubbla och en Ford Mustang finns också på meritlistan.
Men Saaben är nog det största projektet jag gjort hittills, säger han.
Nästa utmaning finns redan på plats i garaget. Där står en Volvo Amazon kombi från 1967 som Thomas Strandberg ska återställa i ursprungsskicket.
Så jobbar vi med nyheter