Sabbatsåret verkar bli förlängt för Frida
För drygt ett år sedan hoppade Nyköpingstjejen Frida Andersson, 23 år, av en lovande kanotkarriär. VM väntade, men hon tyckte att studierna på universitetet i Uppsala var viktigare än heattider.
Taket har de precis fått upp på det nybyggda huset, vilket är tur eftersom regnet öser ned.
Det var här ute Frida tillbringade sin lediga tid förra sommaren. Den extra fritid hon fick då hon slapp hårdträningen inför kanot-VM.
Vi gjorde i ordning källaren då, berättar hon.
Det var inför det tredje VM-testet, det i Katrineholm i juni, som Frida hoppade av. Då hade hon ändå varit med på ett landslagsläger och världscupstävlingen i Sevilla tidigare under våren. Nyköpingstjejen satsade hårt. En till två träningspass per dag.
För de runt omkring tycktes kanske avhoppet komma plötsligt, men Frida menar att det var något som växt fram i takt med halvdana studieresultat och träningspass.
Det går inte att kombinera två saker som båda tar så mycket tid. Och jag ville inte gå ned på halvfart med studierna, eftersom man förlorar en hel del bidrag, säger hon. Det var dags att välja.
Men var det ett snabbt beslut?
Jag vet egentligen inte exakt när jag bestämde mig. Men det var absolut inte något jag bestämde mig för över en natt. Jag funderade länge på hur jag skulle göra, och det var ett svårt beslut jag var tvungen att ta.
Var det många som försökte övetala dig?
Ingen faktiskt. Det var ju några som frågade om jag inte skulle ångra mig, och det är klart att man funderade lite då.
Men Frida av i dag ångrar inte för ett ögonblick att hon hoppade av.
Från början trodde jag nog att det bara skulle bli ett sabbatsår, men eftersom jag inte paddlade något förra sommar-en, så visste jag kanske att det skulle bli lite längre uppehåll, säger hon.
Fortfarande kan det komma fram människor och fråga hur det går med paddlandet.
Jag har på något sätt tappat min identitet. Jag är Kanot-Frida och det lär ta ett tag innan det försvinner.
Nyköpingstjejen håller fortfarande kontakten med kanotvärlden.
Man måste ju kolla tidsskillnaderna, säger hon.
Allt för att se om hennes gamla tider fortfarande står sig, men hon längtar absolut inte tillbaka till kanotlivet. Hon tar ibland ut sin tävlingskanot och paddlar för nöjes skull, men det blir inte alltför ofta.
Jag saknar kompisarna, en del av träningen och allt man upplevt med kanoten. Jag har ju ändå paddlat sedan någon gång 89-90 och att vara kanot-ist är en livsstil.
Är det inte så att du tappat en del vänner nu när du slutat paddla? När du bytt livsstil.
Det tycker jag inte. De som var mina vänner inom kanoten har jag fortfarande kontakt med. Och nu har jag mer tid att umgås med mina kompisar i Uppsala.
Är det det du lägger fritiden på nu?
Ja, det och studier. Jag bytte inriktning också. Jag började läsa molekylär bioteknik istället. Det är mer kemi och biologi.
När studietiden är slut kan Frida tänka sig en specialiser-ing inom doping.
Det är ett intressant ämne, säger hon.
Hon tränar ibland på gym och springer, men inte för att nå resultat utan bara hålla sig i form.
Fortfarande går jag väl och lägger mig tidigt, men det är för att jag vill komma upp tid-igt på morgonen, och jag tänker nog på vad jag äter, men det är skönt att slippa det inrutade livet.
Så du skulle inte kunna tänka dig en ny karriär i någon annan sport?
Nej jag vet hur mycket tid man måste lägga ned för att bli bra.
När kanot-SM startar i dag, måndag, i Jönköping finns dock Frida på plats. På åskådarläktaren sitter hon tillsammans med andra kanotister som valt bort paddlandet.
Jag kan inte lova att det inte kommer att rycka i armarna, men det ska samtidigt bli skönt att bara titta på, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter