Samhället förändras men inte presstödet

Ingenting ska förändras, enligt Presstödskommitténs förslag. Massmedia spelar en viktig roll i den moderna demokratin, även om samspelet mellan medier och övriga samhället ser annorlunda ut i dag mot förr. Presstödet kan fortfarande vara avgörande för att säkerställa utgivningen av flera andra- och tredjetidningar i landet. Men att bara fylla på med mer pengar utan att fundera på om stödet uppfyller sitt syfte är ett lättsinnigt sätt att förhålla sig till statliga medel.
Presstödskommittén verkar inte ha tagit intryck av de senaste årens presstödsdebatt. Alla tidningar som i dag uppbär presstöd ska få lite mer, utom två. Huvudargumentet är att bevara mångfalden.
Majoriteten lägger tyngdpunkten vid ägandet av medier och konstaterar att fyra mediekoncerner styr huvuddelen av det svenska tidningsutbudet redan i dag. Det är bara några år sedan som det socialdemokratiska partiet gjorde sig av med flaggskeppet Arbetet i Malmö och deklarerade att man inte avser satsa mer pengar i tidningsprojekt. Genom centerpartiets försäljning av Centertidningar AB i höstas är de sista resterna av partiägda tidningar på väg att försvunna. Det är inget som har bidragit till att minska ägarkoncentrationen och det är naivt att tro att presstödet ska motverka en sådan utveckling.

Därmed inte sagt att pressrösterna har blivit färre. Försäljningen av Centertidningar AB innebar exempelvis inte någon förändring av färgen på ledarsidorna. Den socialdemokratiska tidningen Folket hade, trots presstödet, knappast överlevt om inte Eskilstuna Kuriren hade införlivat den i sin koncern. Utvecklingen visar att seriösa och ansvarstagande tidningsägare ser värdet i att behålla mångfalden både av tidningar och lokala pressröster.
En tydlig differentiering av presstödet är däremot rimligt, där andratidningar som ägs av rika tidningskoncerner får stå tillbaka till förmån för andra som måste klara sig på egen hand. Om presstödet ska stärka demokratin borde det i högre grad riktas till områden där det råder demokratiskt underskott, för att exempelvis öka tidningsläsningen i invandrartäta förorter.
Det enda nytänkandet i kommitténs förslag är att ge nättidningar samma möjlighet till presstöd som papperstidningar. Ett lovvärt initiativ som riskerar att enbart bli en symbolisk gest om det inte omges av ett gigantiskt regelsystem, för att undvika kaos.
Kommitténs slutsatser är egentligen ingen överraskning. I praktiken fanns inget annat mandat än att bevara status quo.