Lantliga scener är i alla händelser en serie korta scener, vars sammanbindande länk är platsen: en sömnig israelisk by, en lantlig idyll som står inför modernitetens förvandlingar. Den har grundats av sionistpionjärer vid förra sekelskiftet, men nu omvandlas bondgårdarna till mondäna helgvillor för storstadsbor från Tel Aviv.
Uppfödning av kalvar och höns ersätts av tjusiga konsthantverksbutiker och piffiga matställen. Byn är både ”den vackraste i hela Levanten” och mycket deprimerande. I alla fall är människorna i Amos Oz berättelser påfallande deprimerade. Alla har genomlidit någon typ av förlust. Några är frånskilda, andra änkor eller änklingar. Många tar hand om åldrade, besvärliga föräldrar, medan deras egna liv, ambitioner, begär och drömmar verkar ha gått in i en katatonisk fas.
Här finns den plikttrogna hemmadottern som tar hand om sin gamle far, en kolerisk före detta knessetledamot med en bitterhet som skulle få Döda havet att verka sött. Här finns den förtorkade gamla ungmön till läkare, som saknar sin unge systerson. Här finns den trevlige borgmästaren vars hustru lämnar honom under mystiska omständigheter, och den unge bibliofilen som kåtar upp sig på den mulliga bibliotekarien.
Med sina personporträtt formar Oz en bild av byns människor, men frågan är om det inte är en bild av hela Israel. Judar är olyckliga människor säger byns ende arab, en student som är inneboende hos hemmadottern, och som betalar sin hyra genom att tvätta och stryka hennes underkläder.
Byns historia är heroisk, som all sionismens tidiga historia, och som alltid heter det att här inte fanns någon arabisk by när sionisterna grundade sina jordbruk. Man anar att Oz vill ge en bild av Israel som ett den uppgivna sorgens hemland, ett land där heroismen för länge sedan gett vika för en kombination av uppgivenhet, handlingsförlamning och nostalgisk melankoli.
En flitigt återkommande miljödetalj bestämmer stämningsläget: i vingårdarna runt byn ylar varje natt schakalerna. Oz följer novellgenrens regelverk så till vida att var och en av de små familjehistorierna utgörs av en mystifierande gåta. Men författaren är inte intresserad av att ge gåtorna någon lösning.
Samling av ständig Nobelkandidat
Det är imponerande många av Amos Oz böcker som översatts till svenska. Nyutgivna novellsamlingen Lantliga scener är nummer 17 i raden, från introduktionen 1975. Inget ont i det, israelen Oz är en författare i världsklass, ständigt omtalad i Nobelprissammanhang. Man kunde bara önska att den övriga världen utanför det anglosaxiska språkområdet blev lika uppmärksammad, för den är full av lika förtjänstfulla författarskap.
Så jobbar vi med nyheter