Samstämmig stämma på gott och ont

Under ett antal år kan man säga att centern har levt med flera högljudda falanger, som försökt ta chansen vid stämmorna för att påverka besluten i sin riktning. Det har varit det gamla EU-motståndet och inte minst marknadsliberala röster från ungdomsförbundet, med dåvarande ordföranden Fredrick Federley i spetsen.

I dag finns det knappt någon styrfart kvar i EU-kritikernas kamp. Verkligheten har hunnit ikapp. Inte ens fördragsdebatten förmår att lyfta. Centern har gått från nja till ett tydligt ja till unionen i federalistisk anda. Inte minst via jordbruksdepartementet har partiet i regeringsställning visat att det går bra att påverka unionen för att främja svensk agenda.

Det intressanta är att den kritik som kommer, riktas snarare från höger än från vänster. Ungdomsförbundet har tydlig ideologisk kompass, men partiet är varken mottagligt för förslagen om plattare skatt eller grundtrygghet. Debatten är dock livsviktig, ett parti som är rörande överens i det mesta tenderar snabbt att bli ospännande.

På stämman har tagits en del insiktsfulla steg mot framtiden. Centerpartiet är nu för ett slopande av tv-licensen (och underförstått även den påföljande medieavgiften om den följer samma principer). Stämman röstade dessutom för att se över den reglerade spelmarknaden, ett första steg bort från spelmonopolet.

På några få punkter fick partistyrelsen vika sig, ingen av dem modell tyngre. Möjligen med undantag av det överraskande nejet till skilda valdagar för lokala och nationella val. Ställningstagandet kan förklaras med att vi lever i en tid med valrörelser i någon form nästintill varje år. Men det är ett trist beslut, om man menar allvar med att stärka den lokala makten och begränsa den nationella och övernationella.

Det bestående intrycket av stämmorna i Kalmar är av ett parti med stor samstämmighet. En symboliskt viktig händelse kom när partiets högsta utmärkelse Bramstorpsplaketten delades ut till bland andra tidigare partiledaren Olof Johansson, vars partiledartid gärna brukar framhållas som en motpol till Maud Olofssons vägval. Särskilt ofta av socialister.

Olof Johansson framhöll i sitt tacktal värdet av att knyta ihop det förflutna med framtiden och recenserade centerpolitiken och stämman med orden: Partiet är på rätt väg. Den enda vägen, höll jag på att säga.

Det framgick inte om Maud Olofsson rördes extra av Olof Johanssons bekräftande ord. Men det borde hon.

Olof Jonmyren