Schablonerna göder bara dem som hatar

Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten konstaterar i DN (10/10) att antidemokratiska krafter vädrar morgonluft i tider av arbetslöshet och social oro. Militanta islamister försöker slå i sin omgivning att demokratiska samhällen måste förgöras. Främlingsfientliga krafter försöker få oss att tro att ”muslimer” står för all världens ondska.
I det andetag som man likställer religionen islam med politisk islam gör man antidemokraterna en tjänst. För politisk islam har gemensamma drag med de antidemokratiska ideologier som förödde världen under 1900-talet – nazismen, kommunismen och fascismen. Under en kollektivistisk tvångströja skulle oliktänkande förtryckas och till slut förintas.
Sedan den iranska teokratins fatwa mot författaren Salman Rushdie, skriver Dilsa Demirbag-Sten, har skäggiga islamistiska män blivit till representanter för alla världens muslimer. Schablonen får då och då nya ansikten via YouTube, men det är samma blinda hat mot omvärlden som tidigare.
Terroristerna må vara aggressiva och högljudda, men de är relativt få. Detta är inte världens muslimer som talar.
Världens muslimer delar tro, precis som världens kristna och judar gör. Politiken utövar makt, inte religion.
Dilsa Demirbag-Sten har därför en poäng i sin kritik mot att det demokratiska samhällets företrädare har trott att präster och imamer är de bästa kommunikatörerna för förmå olika etniska grupper att omfamna det sekulära. Ur denna synvinkel kan faktiskt även ett namn som Islamiska kulturcentret utgöra ett hinder.
Ibrahim ben Alaya (SN 9/10) understryker att vi ”har mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt”. Det mest väsentliga i allt det som förenar oss är att vi respekterar rätten att vara olika och inte slava under schabloner. Vi ska kunna vara oss själva, vare sig vi är stockkonservativa eller tokradikala, utan att förneka vår nästa dessa rättigheter.
Ingen vinner på att religion görs till en vattendelare mellan människor. I det öppna demokratiska samhället får vi tro på vad vi vill, rösta på vad vi vill – eller helt enkelt låta bli. Utan dessa rättigheter blir vår vardag fattigare och vår världsbild trängre. Det är de små, men vildsinta krafterna som vi måste genomskåda när de med fördomars bistånd förespråkar hat och intolerans.