Schymans varumärke är det gamla vanliga

Gudrun Schyman har bestämt sig. Den förra vänsterledaren bildar ett feministiskt parti inför nästa års val. Schyman saknar visserligen såväl medlemmar som organisation, men hon har ägnat en stor del av sitt riksdagsmandat för vänsterpartiet åt att åka runt i landet och prata till folk. Exemplet Junilistan visar att det går att ta sig in i parlamentet utan vare sig partiprogram eller organisation så länge man inte har några krav på sig att företräda någon annan än sig själv.

Beskedet lär dämpa entusiasmen betydligt bland de frihetliga vänsterpartister som hoppas på att helgens riksting i Vägval vänster ska leda till en ny partibildning. Någon draghjälp från Schyman kommer man inte att få. Och ett tredelat vänsterparti riskerar att bli helt utan riksdagsmandat. Det vore som att be om en borgerlig valseger. Som solospelare har Gudrun Schyman enkelt återtagit initiativet och stökat till det för Vägval vänster som har valt den något mer otympliga men demokratiska vägen, att kalla till rådslag.

Även om Gudrun Schyman vill göra sken av att hennes feministiska parti inte passar in i den traditionella vänster-höger-dimensionen så driver hon samma gamla socialistiska politik nu som tidigare. Men att erkänna det skulle undergräva väljarbasen och möjligheten att attrahera kvinnor med andra politiska uppfattningar. Gudrun Schyman är som vanligt full av motsägelser och inkonsekvens. Samtidigt som hon motiverar att kampen för feminism ska föras i riksdagen och inte i särskilda organisationer, bildar hon i praktiken ett kvinnoparti.
En sak ska erkännas. Schyman har alltid haft en lysande förmåga att beskriva kvinnors vardagsslit, de orättvisa löneskillnaderna och diskrimineringen i bolagsstyrelserna. En vanmakt som delas av kvinnor på alla nivåer. Kruxet är att lösningarna är långt ifrån gemensamma.

Ett feministiskt parti med Gudrun Schyman i spetsen kommer inte att leda till ökad jämställdhet. Det leder bara till fortsatt inlåsning av kvinnor i den offentliga sektorn med de lägsta lönerna och de högsta skatterna.
Men tyvärr kan det räcka med att Schyman kravlar sig över fyraprocentsspärren för att hon ska få samma inflytande i svensk politik som tidigare utan att svenska kvinnor märker någon skillnad.