Se bortom gränserna

Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Thomas af Bjur (FP) är diplomatisk i överkant när han hävdar att det tar tre år att utreda om det är möjligt att låta patienter välja att få cancervård på andra sidan landstingsgränsen (SN 29/3). Det är snarast så att de inte har varit överens inom den rödljusblågröna majoriteten – samt att det också har funnits röststarka krafter inom landstingsvården som velat freda sin verksamhet från alternativ. Som Adolphson & Falk (1987) en gång sjöng: Men nu sätter jag gränser. Jag reser murar till skydd och försvar, och varje gång jag försöker flyga, är det alltid något som håller mig kvar. Begränsningen av patienternas fria val blev en inskränkt byggsten i strategin för att få ned landstingets kostnader. Självklart borde sörmlänningarna i stället ha kunnat få vård på det sjukhus som passar dem bäst, avståndsmässigt eller vad det nu må vara. Lagen om valfrihet öppnar allt fler områden för kvalitetskonkurrens och ritar också morgondagens vårdkartor, där patientens val styr i allt högre grad. Detta togs också upp som en viktig faktor i regiondebatten. Regionförsöket må visserligen ha slutat i pannkaka, men det berodde mer på svagt hanterade förberedelser, undermålig förankring och obefintlig fingertoppkänsla. Framtiden bygger på människor som har makt nog att avgöra vad som passar dem bäst. Oberoende av var landstingsgränserna går.

Se bortom gränserna

Alldeles för länge har landstinget förvägrat sörmlänn­ingarna makten att välja var de ska få sin cancervård. Först vid årsskiftet avskaffades liknande begränsningar inom ortopedin. Majoriteten gör till slut det som borde gjorts för länge sedan.

Alldeles för länge har landstinget förvägrat sörmlänningarna makten att välja var de ska få sin cancervård. Först vid årsskiftet avskaffades liknande begränsningar inom ortopedin. Majoriteten gör till slut det som borde gjorts för länge sedan.