Därmed ser vi nu slutet på en regim som varat i över fyra decennier. Likt andra diktatorer lyftes Ghadaffi fram av folket, för att därefter vända dem ryggen. Efter bara tre år vid makten förbjöd han all opposition och beslutade att medlemskap i andra partier än hans eget skulle straffas med döden. "Politiskt sjuka" element rensade ut, det privata näringslivet konfiskerades och förstatligades.
En kult kring ledaren byggdes upp.
Därtill finansierade Ghadaffi terrorism mot västvärlden, med Lockerbieattentatet som det mest välkända exemplet. Historien kommer döma honom som om en av de mest hänsynslösa tyrannerna i vår tid.
Med Ghadaffis fall inleds en ny fas i Libyens historia, minst lika svår och oviss som kampen mot diktatorn. Libyen är ett splittrat land, byggt på inflytelserika klaner med stor makt. Hur dessa kommer agera i vaccumet efter den fallna regimen är det ingen som vet. Att landet tar steg mot ökad demokrati och frihet är ingen självklarhet, inte heller att sådana initiativ är långsiktigt hållbara. Risken för en ny diktatur eller, mer troligt, en korrumperad och illa fungerande demokrati är överhängande.
Rebellernas svåraste utmaning ligger ännu framför dem.