Sist på bollen om budgetdisciplin

Finanskrisen är svår att förstå om man inte är väl insatt i ekonomiska termer. Anders Borg och hans europeiska ­finansministerkollegor har sedan hösten 2008 flugit kors och tvärs över kontinenten i syfte att rädda vad som räddas kan. Och flygandet är symboliskt: den ekonomiska politiken befinner sig ofta långt ovanför medborgarnas huvud. ­

Övrigt2010-06-08 05:00

Komplexiteten i den europeiska finanspolitiken, och allmänhetens brist på kunskap om hur den fungerar, försöker Socialdemokraterna nu utnyttja. I en gemensam debattartikel skriver Mona Sahlin och skuggfinansministern Tomas Östros om EU:s behov av en ny, stramare stabilitetspakt (DN 7/6). Det är som att Sahlin redan har glömt bort vilka partiledare som under Saab-krisen öppnade dörren för statliga bilfabriker.

Socialdemokraterna har rätt i att den europeiska stabilitetspakten är mer än stukad. Dess uppgift är att upprätthålla budgetdisciplinen i EU:s medlemsstater. Något förenklat är den grundläggande regeln att underskotten i varje enskilt land, inte får överstiga tre procent av bruttonationalprodukten. Att läget ser annorlunda ut i flera medlemsstater är dagens underdrift.
Förra året var Irland klassens värsting med ett underskott på 14,3 procent – tätt följt av Grekland och Storbritannien. I princip alla EMU-länder bryter mot stabilitetspakten. Nästa år förväntas våra finska grannar vara ensamma i eurozonen om att hålla sig på rätt sida av snöret.
Principen är likadan som i TV-programmet Lyxfällan: oansvariga premiärministrar lånar pengar, för att betala gamla skulder. Flera stater har agerat kortsiktigare än den slösaktiga tonåringen med sms-lån.

Men när Mona Sahlin och Tomas Östros ropar efter stramare budgetdisciplin är Socialdemokraterna inte ens tvåa på bollen: dels har regeringen lotsat Sverige igenom lågkonjunkturen med hjälp av starka finanser, dels har tidigare S-regeringar ivrigt förespråkat undantag från stabilitetspakten. Wanja Lundby-Wedin, ordförande i LO och Europafacket, uttalade så sent som förra våren sitt stöd för en sådan politik.
Regeringens framgångsrika krisbekämpning skapar alltså nya sprickor i den redan pressade socialdemokratiska partitoppen. Och i stället för att ena oppositionen för att försöka hitta en ansvarstagande ekonomisk politik väljer Sahlin och Östros – genom ett ganska fattigt utspel mot Allianspartierna, för deras till viss del olika inställningar till EMU – att låtsats som om att det regnar.
Dessvärre faller inga regndroppar. Bara socialdemokratins trovärdighet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om