Sista sommaren med Junilistan?

I år lockar Piratpartiet röster från både höger och vänster. Men även om Piratpartiet lyckas ta sig hela vägen till Europaparlamentet lär de få svårt att göra sin röst hörd.
För om någon tendens går att urskilja i opinionen visar den att ett uppstickarparti byter plats med ett annat. Junilistan dansade en sommar. I förra EU-valet fick Junilistan drygt femton procent av rösterna. Det var en osannolik framgång, som inte kommer att upprepas. I fredagens mätning från Skop var partiet nästan helt utraderat. Sedan 2004 har Junilistan tappat över 250 000 väljare.
Anledningarna är flera. Junilistan etablerade sig som EU-kritiker. Många av partiets väljare trodde att de röstade för ett parti som var emot EU. Men Junilistan har aldrig sagt att Sverige bör lämna det europeiska samarbetet. När det gick upp för väljarna ifrågasatte fler och fler partiets funktion.
Junilistans misslyckade satsning att komma in i riksdagen 2006 gör även att man saknar en synlig bas i Sverige. Det är särskilt problematiskt för ett parti som, till stor del, röstades in i Europaparlamentet för att dess företrädare ville minska väljarnas avstånd till makten. Att tvärpolitiska Junilistan därutöver inte sitter i någon av Europaparlamentets större partigrupper har lett till att partiet hamnat i medieskugga.
För att lyckas behålla sina platser i parlamentet hade Junilistan behövt en profil som kan samla EU-kritiska röster i det politiska mittfältet. Partiets grundare Nils Lundgren hade i valrörelsen 2004 en unik förmåga att få både vänster- och högerväljare att lyssna. Det är en förmåga hans efterträdare Sören Wibe saknar.
Men även om Junilistan åker ur Europaparlamentet betyder det inte att partiet gjort bort sig. Lundgren har bland annat suttit som vice ordförande i Budgetkontrollutskottet och lett en bedrägeriutredning i Bulgarien. Men framförallt har Junilistan påverkat EU-debatten. Socialdemokraterna har placerat kritikern Marita Ulvskog som toppnamn, Moderaternas kandidateter pratar numera om EU som ett instrument för Sveriges bästa. Inte Europas.
Att lägga sin röst på ett uppstickarparti kan alltså göra skillnad. Däremot bör man som väljare vara medveten om att få nya partier klarar av att bli gamla. Den sanningen gäller fortfarande – oavsett om partierna döpts efter sommarmånader eller sjörövare.