Det är den gränsen som ideligen diskuteras. När poster fördelas i kommunstyrelser och nämnder får de minsta partierna ytterst litet utrymme. I många fall inget alls, så länge de står ensamma. Det här är inget nytt.
Frågan om de minsta partiernas politiska förutsättningar har ställts på sin spets i såväl Trosa som Gnesta. I det rödgröna Gnesta och det blågröna Trosa har majoriteten valt att skrota gruppledararvodena, lätt förenklat poster för små partier i opposition.
I Trosa funderar majoriteten till och med på om sådana arvoden ens är lagliga. Svaret verkar vara att det hänger på hur uppdragen formuleras.
Väljarnas val sätter ramarna. Den som nätt och jämnt kommer in i fullmäktige har ett svagare mandat än stora partier. Störst går först. Men politikens majoriteter behöver en opposition med rimliga förutsättningar att granska maktens vägval.
Antingen är det Moderaterna som styr och Socialdemokraterna som utgör den mest arvoderade oppositionen, eller tvärtom. Politikens King Kong och Godzilla går i clinch, kommunalråd mot oppositionsråd.
Men politiken mår bra av fler perspektiv än de två storas. Arvonden är sannerligen inte politikens kärna. Men som exempel bör understrykas att TrosaRadikalernas och Miljöpartiets protester mot ny nämndorganisation och arvoden fyller en funktion – när Alliansen och Socialdemokraterna har nått en samsyn.
Det är nyttigt när partier och politiker tvingas argumentera för sina vägval och varför en politiker behöver ett vettigt arvode för att klara sitt uppdrag. Det går mycket väl att försvara höjningar av kommunalrådsarvoden. Den lilla ettriga rösten må irritera, men den gör också nytta. Men om ingen sätter press på beslutsfattarna så lurar slentrianen runt hörnet.
I politiken behöver små partier skapa koalitioner för att få utrymme. De stora partierna vinner ofta på att vara generösa mot sina mindre kamrater – för att kunna skapa starka och breda majoriteter.
I Trosa har C, FP och KD fått ett ökat utrymme med Moderaternas goda minne. TrosaRadikalerna och Miljöpartiet har fått platser av Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna har inte fått något av någon.
Det finns ingen automatisk millimeterrättvisa. Varje parti får spela sina kort på bästa sätt. Vart de sig än i politiken vänder så vilar deras möjlighet till insyn och inflytande i majoritetens händer.