Skadedrabbat NBIS har det tungt
Ett nästan löjligt skadedrabbat Nyköpings BIS stretade länge emot bra mot nya serieledaren Gröndal. Men när bortalaget inte satte sin gyllene chans just innan pausvilan var det dags för en NBIS-bekant att slå till. Två gånger om.
Christian Altmann vann först en duell mot målvakten Amar Ridzic, som bara tappade in bollen just när det hade börjat bli 00-känsla på drabbningen med 22 solstekta spelare.
Jag lider med Amar. Det där var det sista han behövde just nu, säger NBIS-tränaren Stefan Fredriksson.
Känns historien igen. En ratad spelare tänder till lite extra och får med sig marginalerna. Frågan är då varför Bissarna tackade nej till matchens gigant när han skulle till att lämna Hammarby TFF.
Altmann var bra i dag. Men när han kom och testade hos oss så hade vi Ola Pettersson och Lillen (Fredrik Åström), så Altmann hade i så fall bara varit aktuell som backup, förklarar Stefan Fredriksson.
Visserligen fanns ingen tillhands för att stöta upp emot framstormande Altmann innan tvåan, men det var bra drag i den yttersidan där bollen vobblade bort från Amars utsträckta händer.
Gröndal tog som väntat tag i matchen, men NBIS-mittbacken Magnus Karlsson började piggt med tanke på sviterna av halsfluss. Och finländske ytterbacken Sami Sanevuori hade fina dueller mot den då så pigge högerbreddaren Daniel Sjögren. Det blev bara en jättechans för hemmalaget. Bissarna hade ett par halvchanser och så det som alla trodde var mål.
Sanevuori var ännu bättre offensivt. Han slog en lysande hård hörna som backkollega Karlsson bara skulle toucha in. MK stod metern från målet och . . . fortfarande kvarten efter matchslut fattade han inte riktigt hur han hade fått bollen över ribban mer än att det bara händer ett lag där allt grinar emot.
Jag är faktiskt stolt över det sätt som killarna sliter och kämpar på varje boll fram till vi får 10-målet emot oss. Då orkar dom inte mera, säger Stefan.
På vissa platser har det försvunnit spelare i parti och minut. Defensivt innermittfält är ett sådant exempel. I går var det dags för Mats Elmsäter att kliva av med fortsatta känningar i baksida lår.
Och på bänken fanns tre spelare som i praktiken agerade skyltdockor. Simon Ulvenhag låg och solade i pausvilan.
Han hade inte kunnat hoppa in. Det är fortfarande högst oklart när han ska kunna komma tillbaka, säger Fredriksson.
Inte heller Kimmo Kotamäki översträckning knä eller Jonnie Kjellberg sviter av blodförgiftning som fanns med på bänken kunde egentligen vara med.
Jag hade bara två reserver att tillgå. De andra var här bara för syns skull, erkänner Stefan.
Då blev det tungt när Andreas Stensson och Pontus Holmström fick småsmällar och ville byta.
Skadeläget som vi hade i dag är det värsta som jag har varit med om under alla mina år som tränare, säger Fredriksson.
Nu längtar man så mycket efter hösten när flertalet av spelarna har kommit tillbaka.
Men först måste NBIS åtminstone ha en seger i de två återstående matcherna innan uppehållet. Båda hemma. Först mot Arameiska-Syrianska och sedan Haningealliansen. Då är Mattias Christensson tillbaka från sin avstängning.
Och så kan förhoppningsvis Ola Pettersson spela redan på lördag, säger Fredriksson och skiner faktiskt upp lite där vi står och pustar i skuggan på Aspuddens IP.
Så jobbar vi med nyheter