Polisen i Skåne har registrerat människor efter etnicitet, hela familjer, från vuxna till tre månader gamla barn (DN 23/9). Kalla det register. Kalla det analysfil. Det är förbjudet att registrera människor utifrån etnicitet. Det är en lag som håller oss borta från barbariet.
De registrerade är av romsk härkomst i någon form - och de verkar ha kartlagts utifrån detta på samma sätt som organiserad brottslighet. Under rubriken Kringresande har Skånepolisen inte bara brutit mot en eller flera lagar. Sättet att arbeta kastar långa, mörka skuggor över polis och stat. Det olagligt registrerande, mätande, bevakande, kollektivt dömande i Myndighetssverige har skapat ännu en skandal. Vi har bara sett början. Totalt har polisen registrerat uppgifter om drygt 4000 människor. Över tusen av dessa är minderåriga.
Det borde ha varit uppenbart för ett stort antal medarbetare inom svenska polisen att den här typen av sammanställning är olaglig. Ändå har det fått fortsätta. Registret har varit tillgängligt för många. Någonstans, på något sätt, fick polisen för sig att ett släktregister över just romer inte var så farligt, inte som med judar eller samer.
Polischefen blir ”förbannad”. Justitieminister Beatrice Ask blir ”chockad”. Partiföreträdare står på rad för att uttrycka sin förfäran. Men bortom upprördheterna har vi fått ett handfast bevis för hur diskriminering av romer inte automatiskt stöter på motstånd i polisens korridorer. Detta slank igenom, det bara blev. Allt blir till ett svart stövelavtryck mitt i bilden av människors lika rätt och värde. Just därför måste det utkrävas ansvar.
När Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy för några år sedan valde att deportera romer enbart utifrån deras etnicitet, möttes han av kritik från andra EU-länder. Kritiken begränsades kraftigt av att många andra statsföreträdare val väl medvetna om att situationen för romer i det egna landet var allt annat än anständig.
Nu får Sverige anledning att bita sig i tungan. Det är inte bara i Öst- eller Sydeuropa som romer behandlas illa. Samma diskriminering finns bekräftad på hemmaplan, inom myndigheternas sfär, inom lagens väktare. Myndigheter som väljer att registrera människor efter etnicitet och bedömer efter blodsband sviker sina ideal – och sina uppdragsgivare. Det kollektivt skuldbeläggande är inte förenligt med de rättigheter och den människosyn som den svenska konstitutionella demokratin bygger på.
Vi kan använda ord som oacceptabelt och oanständigt, men den viktigaste insikten är att polisens kartläggning av romer visar att antiziganismen är påtaglig också i Sverige. Den statliga utredningen Romers rätt (2010) beräknar att det i tid tar en generation att säkerställa romernas mänskliga rättigheter i Sverige. Mycket talar för att det är en optimistisk bedömning.