Skäms

Röda korset, Rädda barnen och Amnesty, och flera kristna samfund har vädjat till riksdagen om att de 150 apatiska barnen och deras familjer ska få stanna. Fem av sju partier ville gå dem till mötes. Men de två största, socialdemokraterna och moderaterna sa nej.
För migrationsminister Barbro Holmberg handlade debatten inte om 150 döende barn i Sverige som skulle kunna räddas genom ett riksdagsbeslut. För henne handlade debatten om principen om att fatta kollektiva beslut eller dessa barns rätt till en individuell bedömning.
Av de ärenden som hittills har behandlats av utlänningsnämnden har två av tre apatiska barn fått avslag. De var av kategorin transportabla och har skickats tillbaka till det land de kom ifrån, ofta någon de forna Sovjetrepublikerna. Men enligt Holmberg ska de vara väldigt tacksamma för att de fick en individuell bedömning.
I ett historiskt perspektiv kommer vi att skämmas lika mycket över den hänsynslösa hanteringen av de 150 apatiska barnen som vi i dag gör över Baltutlämningen. De var 167 stycken som i andra väldskrigets slutskede flydde till Sverige och blev ivägskickade till Sovjetunionen.
Vi skäms över den socialdemokratiska flyktingpolitiken och över att det inte finns tillräckligt många modiga ledamöter i Sveriges riksdag.