Jean Jältsten säljer fiskeupplevelser till sportfiskare från hela världen. Han ser med oro på den ökande skarvpopulationen i Sibbofjärden som han beskriver som Europas bästa fiskesjö.
– Det är ett jättestort problem. Vi har jobbat här i tolv år och fisket har stadigt blivit bättre tills för två år sedan då vi fick in mer skarv.
Enligt Jean Jältsten kan uppemot tusen skarvar dagligen söka föda i Sibbofjärden. Fåglarna jagar abborre, gös och gädda. I sjön simmar fiskar som klarat livhanken men ändå skadats svårt av fåglarna. De är dålig reklam för fiskeverksamheten. Ingen vill betala dyrt för att dra upp en gös med stora fula hackskador på kroppen.
– Det här devalverar hela vårt säljargument. Vi tappar gäster och förlorar pengar.
Fiskeföretagarna vill få tillstånd att skjuta 50 skarvar som flyger över den cirka 600 hektar stora sjön.
– Tanken är inte att minska stammen utan att skrämma bort fåglarna. Vi vill skjuta en eller två i taget för att resten ska dra vidare.
Genom åren har det gjorts fruktlösa försök att skrämma bort skarvarna. Men varken båtturer, fågelskrämmor eller den årliga andjakten har hjälpt.
Enligt ansökan omsätter sportfisket i Sibbofjärden cirka tre miljoner kronor per år. Uträkningar baserade på rapporter från fiskeguider och gäster visar att mer än hälften av abborrarna har skador och en femtedel av gösarna i sjön är sargade av fågelnäbbar och klor.
Enligt Johan Varenius, funktionschef på Länsstyrelsen i Sörmland, säger att varje enskild ansökan om skyddsjakt bedöms utifrån lagstiftningen.
– Det är vad vi har att utgå ifrån. Och bedömningsunderlaget i ansökan är inte tillräckligt för att vi ska kunna bevilja skyddsjakt. Skarven är en skyddad art och det ställs höga krav på underlagen. Det räcker inte att hävda att det finns mycket skarv som äter fisk för att man ska få tillstånd att skjuta dem.
Sibbofjärdens arrendator Jean Jältsten noterar irriterat att länsstyrelsen skickar kopia på beslutet till Sörmlands ornitologiska förening.
– Då ser ornitologerna om vi överklagar och kan driva frågan vidare. Det kanske är konspiratoriskt, men det känns inte som en oberoende myndighetsutövning.
Johan Varenius på länsstyrelsen säger att det är en helt vanlig arbetsgång.
– Vi ska informera dem som kan ha ett intresse av beslutet. Det är vi skyldiga att göra.