Skattekampanj utan helhetssyn
Skattebetalarnas förenings Helena Ohlsson menar i SN den 23/2 att invånarna själva kan stå för sådant. Som representant för Studiefrämjandet och folkbildningen kan jag berätta för Helena Ohlsson att det i stället är så att det är väldigt många människor, just tack vare studieförbundens existens och breda inriktning, som ges möjlighet att engagera och fördjupa sig i ämnen som annars hade varit för dyra eller för svåra att arrangera.
Exemplen är många. Otaliga är de ungdomar i hela landet som utifrån demokratiska spelregler får möjlighet till kreativt lärande till exempel i våra musik-, dans- och teaterlokaler och våra rockskolor. Åtskilliga är de pensionärer som hos oss kan gå en datakurs för en bråkdel av den avgift som vanliga utbildningsföretag tar ut. Studiecirklar startas på små orter i ämnen som man annars hade varit tvungen att flytta till en storstad för att studera. Studiematerial, som för en privatperson kostat skjortan, kan köpas till studiecirkeln och möjligheter öppnar sig som är tillgängliga för alla.
Utan stöd till studieförbunden får vi ett samhälle som är fattigare på kunskap, men också med betydligt färre natur- och kulturarrangemang och meningsfulla fritidssysslor, både för gamla och unga.
Personligen är jag tryggt förvissad om att de flesta människor ser sig själva som en del i det större sammanhang som utgör samhället och inte först och främst ser sin roll i en förening med ett mycket snävt och enkelriktat intresse; i Skattebetalarnas förenings fall sänkta skatter.
Sambanden mellan en meningsfull fritid, bildning, kreativitet och folkhälsa är nog för de flesta uppenbar och i förlängningen även relationen mellan god folkhälsa och god samhällsekonomi. Till sist vill jag ändå fråga Helena Ohlsson hur alla de människor som finns i vår verksamhet, många med dåliga ekonomiska villkor, själva ska kunna ordna fram och betala de fulla kostnaderna för lokaler, ledare, utrustning och material? Jag är säker på att de också undrar.
Marcus Pehrsson
Så jobbar vi med nyheter