Skidsäsongen börjar tidigt för NOAK

En tung grilldoft sprider sig över den lilla grusplanen på Arnö, men i skuggan känns det att sommaren fortfarande inte har kommit hit.
Att göra ett reportage om alpinträning verkar dock helt fel. Men förra söndagen drog försäsongen igång för Martin Nilsson, 13 år, och Ellen Sörner, 12 år.
Vi ska träna planspänst, säger Mikael.
Han började sin bana som tränare i alpina discipliner i USA 1993. Han blev sedan ansvarig för det svenska europacuplaget mellan 199596, då bland annat Anna Ottosson och Jeanette Hagrin körde i laget, och fick sedan hand om Anja Pärson och Nike Bent i juniorlandslaget.
Men Anja kunde ha lyckats oavsett vilken tränare hon haft, skyndar han sig att säga.
Numera tar Mikael Bodingh ibland en del konsult uppdrag i Alperna och han är fortfarande rådgivare för Nike. När inte golfen tar upp för mycket av hans tid vill säga.

För Mikael är barmarksträningen A och O inom skidåkningen. Träningen på snö räcker inte om man vill bli bäst.
Under vinterhalvåret tappar man en hel del grundflås, då får ju skidmusklerna jobba mer, så det är viktigt att komma igång igen på våren även om det känns konstigt. 1213-åringar måste först och främst bli vana med tanken att träna, så det är viktigt att köra igång direkt.
Jag brukar varva lätta veckor, med mellanveckor och de som är lite tuffare. Men då är å andra sidan passen kortare.
Tvåtre pass i veckan så här på vårkanten räcker enligt honom. Under juni kan man öka till fyra pass. Fokus läggs på spänstträning, snabbhet och kroppsstyrka.
I den här åldern är det också viktigt med koordinationen mellan de olika muskelgrupperna, säger Mikael.

Just nu är det bara Ellen och Martin som tränar för Mikael Bodingh, men han kan tänka sig att ta emot fler ungdomar. Enda kravet som Mikael sätter är att de vill träna.
Det räcker inte att komma en vecka och sen hoppa över tre veckors träning. Då får man inget gjort. Jag bryr mig heller inte om om de bara vill träna för träningen skull och inte för att bli världsmästare, bara de vill träna. Hellre en träningsvillig åkare än en talang som inte vill träna.
Själv tillhörde Mikael den senare typen av åkare erkänner han villigt.
Man kan leva på sin talang tills man är 1415 år, men sen går det inte längre. Har man en dålig grundkondis tar man sig ingenstans och är man inte allsidigt tränad drar man lätt på sig skador. Jag drog själv sönder knät 1992.

Kan man bli bra i de alpina disciplinerna trots att vi lever så långt söderut?
I dagsläget spelar det ingen roll var man bor i och med att de alpina grenarna har blivit en året-runtsport. Många föredrar förresten att bo längre söderut eftersom det är närmare till Alperna.
Mikael tycker att ungdomar som vill träna för att bli något borde gå på snö någon gång runt novemberlovet.
Ett par läger på hösten innan tävlingssäsongen börjar är bra. Sen finns det ju snö till slutet av april i Funäsdalen så tills dess kan man åka.
Men det betyder en hel del pengar?
Ja, allt är en kostnadsfråga egentligen vilket är ganska sorgligt att säga.
För Ellen och Martin har den nya säsongen startat med ett tungt pass där alla övningar från i fjol ska tragglas igenom.
Det verkar som om ungdomarna kommer ihåg det mesta.
Det gäller att nöta, säger Martin, som tyckte att han blev starkare efter förra årets tuffa sommarträning.
Jag orkade mer, säger Ellen, som även hinner med lite golf och ridning mellan träningspassen.
Något som Mikael Bodingh inte har något emot.
Det viktiga är att ungdomarna håller igång. Att de gör något, säger han.
Ellen Sörner och Martin Nilsson lever som han lär och tar ytterligare några jättehopp för att stärka benmusklerna.