Skilda världar för Ohly och Reinfeldt

I helgen höll två partiledare sina sommartal. Det går att tala om skilda världar. Där den ena, moderaternas Fredrik Reinfeldt, talar om hur alliansen vill förändra och utveckla Sverige, talar den andra, vänsterledaren Lars Ohly, om hur partiet vill förmå socialdemokraterna att byta åsikt.
Båda står i täten för partier som på många sätt bytt skepnad under den senaste mandatperioden. Moderaterna har rört sig in mot mitten i flera frågor, medan vänsterpartiet vandrat bort från pragmatismen i nykommunistisk riktning. Där Fredrik Reinfeldt har fått viss intern kritik för positionsförändringar vad gäller arbetsrätten och AMS, har Lars Ohlys linje tvingat fram avhoppare.

Detta avspeglas också i valrörelsen. Moderaterna står för nytänkande och går i medvind, man siktar på såväl ökat väljarstöd som statsministerposten i en alliansregering. Vänsterpartiet har å sin sida en sekteristisk framtoning och velar ifråga om ministerposter. Frågan är snarast hur stort väljarstöd partiet kommer att tappa. Lars Ohlys tal i Gnesta förändrade ingalunda förutsättningarna. Blind statssocialism gäller.

Däremot kan Fredrik Reinfeldts tal i Vaxholm sägas ha varit en taktisk fullträff, även om det lämnar praktiska frågetecken. Att moderatledaren lovar att matcha alla s-löften om pengar till vård och skola, tar udden av dessa frågor i socialdemokraternas kommande valmanifest. De ökande skattemedel som högkonjunkturen inbringar ger handlingsutrymme för såväl opposition som sittande regering.
Argumentet att de pengar som s-ledningen lägger ut på höjda bidrag kan alliansen använda mer konstruktivt för satsningar på högre kvalitet och fler arbetstillfällen inom vård, skola och omsorg, är smart och understryker alliansens politiska fokus: jobben främst.
Samtidigt infinner sig frågan om Reinfeldt verkligen är redo att köpa alla s-märkta satsningar rakt av? Nya idéer är ofta mer kostnadseffektivt än nya pengapåsar för att skapa framtidstro. Men kalkylen är troligen att sådana argument sällan blir tillräckligt tydliga i en valrörelse.

Socialdemokraterna känner nu att de måste lova bort ännu mer av skattebetalarnas pengar för att få fart i valrörelsen, samtidigt har finansministern sagt att det inte får att lova mycket med hänsyn till konjunkturen, räntorna och inflationen. Moderatledaren har taktiskt sett tryckt ut socialdemokraterna i sarghörnet, för att använda hockeytermer.