Skillnad mellan roman och historieskrivning
Det blev en intressant kväll på Pelles lusthus i går kväll när Ernst Brunner var där för att prata om sin nya bok Carolus Rex. Kvällen bjöd på djupdykningar i Karl den tolftes leverne.
Uppvuxen i Tullinge söder om Stockholm där svenska var ett minoritetsspråk lärde han sig tidigt många olika språk. Språkkunskaperna är något som han har haft nytta av senare i livet, inte minst i arbetet med den senaste boken.
Efter gymnasiet gick han vidare till Stockholms universitet där han sedan disputerade i litteraturhistoria med en avhandling om Edith Södergran.
Så småningom gick han över till att skriva skönlitterärt, men han hade svårt att förlika sig med författarskapet.
Det tog 15 böcker innan jag vågade kalla mig själv författare, berättar han.
Den senaste boken Carolus Rex är den tjugoandra. Det är en mastig sak på 808 sidor, som tog honom nio månader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre år.
Det finns några hyllmeter om Karl den tolfte om vi säger så. Jag har grävt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket.
Ernst Brunner har fått viss kritik för att vilseleda läsarna genom att hävda att innehållet i boken är sant. Men han säger att han aldrig har hävdat att det som står i boken skulle vara någon slutgiltig sanning, det skulle strida mot hans natur.
Man har avkrävt mig källförteckningar och fotnötter. Men Carolus Rex är en roman. I hur många romaner hittar du källförteckningar? Det är skillnad på en roman och en historieskrivning.
I boken har Ernst Brunner gått tillbaka till ursprungskällor från männi-skor i Karl den tolftes närhet.
Det vi ska komma ihåg är att mycket av det som är skrivet om Karl den tolfte bygger på myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte själv. Jag har gått djupare och läst hemliga, personliga skrifter. Mina språkkunskaper har också gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte. En bild som man inte har haft i Sverige. Ändå är det inga nyheter jag kommer med. Både Svedenborg och Strindberg la fram liknande åsikter.
Ernst Brunner drar paralleller till när Michael Jacksons fans blev arga på de journalister som rapporterade från rättegången mot honom. Han konstaterar att det är plågsamt att attackera en frälsargestalt.
Det är viktigt att påpeka att mina källor är personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utgått från vad källorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg på källorna, inte Ernst Brunner.
Under bokmässan i Göteborg nästa vecka kommer Ernst Brunner att diskutera Karl den tolfte med Bengt Liljegren och Peter From, två andra författare i ämnet.
Så jobbar vi med nyheter