Skippa bygderomantiken

Någonting händer i centerpartiet. Många förundras över partiets tydlighet och oväntade ställningstaganden. Ta EU-debatten, där nja har övergått i ett rungande ja.
Det är inte alltid som det är bra för ett parti att vara oförutsägbart, det kan skrämma bort gamla väljare, men det kan också dra till sig nya. I centern pågår en långsiktig förnyelse och ett förändringsarbete som är intresseväckande.
På centerstämman om några veckor ska medlemmar och ombud dra decentralismen till sin spets och diskutera vad de federalistiska principerna innebär för Sverige och för individen. Politiken är ny men inte grundvärderingarna.

I ett förändringsarbete spelar även form och framtoning roll. Man måste även ha en organisation som kan möta och ta emot nya medlemmar och sympatisörer.
Centerpartiets stämmor en gång om året är något som man är ganska ensam om. Det är en tradition och folkfest som är väl värd att bevara. I stället görs försök att förnya och förändra formerna för den. Men på en punkt är allt sig likt, rikstinget, som alltid avslutar ungdomsförbundets stämma och blir inledning till partiets.
En gång i tiden samlades tiotusentals människor, klädda i färgstarka folkdräkter, till Bondeförbundets riksting. Då handlade det om att samla och mobilisera landsbygdens befolkning. Det gamla centerpartiet hade sitt fokus på landsorten medan dagens centerparti vill finnas även i städerna. Trots det är det fortfarande folkdräkter som marscherar i solskenet på rikstingsdagen. Vackert, javisst, men vad ger det för bild?

Folkdräkt är knappast något som ingår i basgarderoben numera. Även om centerungdomarnas förbundssekreterare, som är en ung man, försöker skoja till det genom att marschera i kvinnodräkt, skapar det en upplevelse av utanförskap, en påtaglig känsla av vi och dom. Ett parti som vill vara öppet och stärka sina positioner bland människor i städer och förorter måste riva ner allt onödigt som står i vägen för att nå fram. En 100-timmars studiecirkel i Vuxenskolan, i ämnet sy din egen folkdräkt, får inte vara inträdesprovet för medlemskap i centerpartiet.

Nu ska ingen tro att jag har något principiellt emot folkdräkter. Oh, nej. Jag har också gått i rikstingståget, i folkdräkt, som min mamma sydde åt sig själv när hon var ung. Men i min nya hembygd hör den inte hemma. Både mamma och jag har lämnat Tveta härad för länge sedan. Hembygdskänsla är inte samma sak som bygderomantik och nostalgi.
Är det något som centerpartiet behöver förändra så är det rikstinget. Lägg ner det och lägg folkdräkterna i malpåse. Partiets sociala roll är överspelad, det är det politiska samtalet som behöver utvecklas.