Bär och svampar förgyller de svenska skogsmarkerna. Känslan av att fritt få ströva i skog och mark är en frihet som vi gärna unnar varandra. Det är också en frihet som måste vårdas noga, eftersom den inte alls är självklar.
Den frihet som i Sverige kallas allemansrätt ger möjlighet också för människor från andra länder att njuta och uppleva den svenska naturen – i precis samma utsträckning som svenska medborgare. Det står oss alla fritt att plocka bär och svamp i markerna. Så länge vi följer de regler som gäller – vårdar och respekterar allemansrättens gränser. Det ger allt från hemlagad lingonsylt, färska, frästa kantareller på kvällsmackan till vandringar i naturskön terräng. Det är en vacker bild, detta.
Ungefär så här års får vi tyvärr även läsa om misär, fattigdom och utsatthet som då blir synlig i sommarskogarna. Det är medmänniskor som söker sig hit – och ibland även luras hit – för att försöka försörja sig på bärplockning eller liknande. Rätten att plocka bär gäller nämligen även i kommersiella mängder, inte bara för eget bruk. Som en direkt följd av detta får vi en debatt om vem som bär ansvar för plockarnas fattigdom och utsatthet.
Enligt organisationen Swedwatch har den svenska bärbranschen börjat ta ett allt större ansvar för att förbättra kontrakterade plockares villkor (swedwatch. org 25/6). Detta gäller även plockare från utländska bemanningsföretag. Förhoppningsvis kommer vi då att kunna undvika de tragedier som vi sett på senare år, där människor lurats hit och ibland fått åka hem fattigare än de kom. Människohandeln i blåbärsskogen måste stoppas.
Utvecklingen täcker dock inte de enskilda eller grupper som åker hit på vinst och förlust. Utan plockaravtal, utan några löften. I nuläget får de enbart skylla sig själva. Risken att bli lurad och utnyttjad av skrupelfria mellanhänder är stor.
Ibland bildas det läger i skogarna som i sig bryter mot den frihet som allemansrätten ger. Vem har då rätten att avhysa? Vem ska betala för de skador som uppstår?
Allemansrätten är en frihet under ansvar. Det finns en gräns för hur mycket exploatering som dessa rättigheter tål.
I Aftonbladet (12/8) skriver Solveig Zander (C) och Staffan Danielsson (C) att regeringen behöver agera. Är det rimligt att storskalig kommersiell plockning dammsuger stora skogsområden på bär – utan att markägaren ens tillfrågas? Nej. Borde markägaren i annat fall ha rätten att med polisens hjälp avhysa stora grupper som inte har gällande avtal med ett bärföretag, som annars får ta det sociala ansvaret? Ja.
Syftet är inte att dölja uttryck för fattigdom, utan att se till att allemansrätten klarar att vara långsiktigt hållbar för alla. Utvecklingen är problematisk. Låt oss undvika en händelsekedja där sedvänjans friheter måste bli snävare för att vi inte klarar av de utmaningar som den ökade globala rörligheten medför.