Skola utan mobbning
Allting är så tyst. Så fort jag sätter mig vid ett bord försvinner alla. Varför? Ensamt, det är så ensamt att vara den enda i världen. Jag har inga vänner, det är så tomt att bli knuffad ner i leran, har blivit en vana.
Varför det vet jag inte, det får jag nog aldrig veta. Jag sitter ensam i ett klassrum och tänker, kommer jag någonsin att bli älskad, kommer jag någonsin att ha en vän?
Så en dag träffade jag någon jag kände för flera år sedan. Hon berättade om Kunskapsskolan och det lät underbart. Jag hade inget att göra, så jag läste lite om skolan.
Den lät faktiskt bra bättre än min skola, tänkte jag. Jag kanske kan börja om.
Jag fyllde i en blankett och vips var jag där. Jag går på Kunskapsskolan.
Inget mer lidande, inget mer hat. Här finns det människor som bryr sig, människor som kallar sig mina vänner. Den här skolan får folk att förändras. Det är underbart.
Jag tänker ofta på min gamla skola och är glad för att jag flyttade. Jag trodde inte att det fanns en skola utan mobbning. Men jag hade fel och hittade den, Kunskapsskolan i Nyköping.
Inte ensam
Så jobbar vi med nyheter