Skolan bör se barns problem

Jag är förälder till ett barn som har dyslexi. På lågstadiet tolkade läraren misslyckandet i läsningsinlärningsstarten som bristande mognad och trodde att problemet skulle lösa sig av sig självt. Jag menar att det är bättre att fälla än att fria.
De barn som har språkliga problem behöver få hjälp tidigt.
För de barn som har dyslexi är det en oerhört stor fördel att det upptäcks tidigt. Rätt pedagogik och rätt hjälpmedel kan och bör sättas in redan från början. Får eleven inte den hjälp som behövs, leder det ofta till dåligt självförtroende och sår i själen, som i sin tur leder till att man ger upp.

Min son lägger ner mycket tid på läxor och får hjälp av mig hemma. Det har varit mycket att ta igen som han inte hunnit med i skolan. Jag har stått på mig om att han ska ha hjälp och inlästa läromedel. Det fick han också, från mellanstadiet. Eftersom han är ambitiös och har fått stöd både från skolan och här hemma så har det gått bra. Han tillhör dem som nu får söka till gymnasiet.

Förälder