Den här gången handlade det om Sverigedemokraternas möjligheter att berätta om sin politik i skolorna inför fjolårets allmänna val och skolval. Ett 40-tal skolor nobbade partiet. SD:s ungdomsförbund anmälde detta till Justitiekanslern, som gav skolorna rätt att göra så.
Med all respekt för svårigheterna att ha öppna dörrar för alla små partier utanför riksdagen, så bör vi ändå erkänna att just Sverigedemokraterna nog mer än gärna möttes av lättstängda dörrar på grund av sitt politiska budskap mer än sin brist på representation i riksdagen.
Det är inte skolans uppgift att hålla Sverigedemokraterna eller andra partier utanför folkvalda församlingar. Det är att förbereda eleverna för vuxenlivet. Det måste alltså vara bättre att ge eleverna möjligheter att ställa motfrågor än att göda myter kring ett politiskt parti med motbjudande budskap.
Det innebär inte att en skola måste acceptera allt. Om alla partier ges likvärdiga förutsättningar så finns där ett givet ramverk att hålla sig till.
Det är bara att gå till sig själv. Låt oss säga att din gymnasierektor hade berättat för dig och dina klasskompisar att du inte fick lyssna på vissa partiers budskap, eftersom din förmåga att kritiskt granska det de säger är för ”svag”. Skulle du ha känt dig klappad på huvudet? Hade det gjort din känsla för den öppna demokratins värde starkare?
Personligen, och jag är allt annat än lätt att uppröra, hade jag varit ursinnig.