Skolkommission vill ge staten mer makt i skolan

Det är bra att skolan diskuteras av fler än enbart skolfuxar och skolpolitiker. Därför är den av Bo Lundgren initierade Skolkommissionens utredning ett fräscht grepp. Deras förslag presenterades igår och är ett välkommet bidrag till debatten även om det i vissa delar ger ett visst tuggmotstånd. Ordförande för kommissionen är förre fackbasen för Lärarnas Riksförbund, Tomas Johansson som tillsammans med representanter för olika samhällssektorer har flera idéer som är värda att ta fasta på. Förslaget att avskaffa läroplanen och ersätta den med tydliga mål för vad eleverna ska ha uppnått och därmed överlåta ansvaret till de enskilda skolorna, är ett bra förslag. Positiva är också tankarna om att varje elev ska få en individuell studieplan, som upprättas i samverkan mellan skolan, eleven och föräldrarna. Ett kontroversiellt förslag som redan har stött på hårt fackligt motstånd är idén att ta bort de nuvarande behörighetskraven. Utan pedagogiska färdigheter blir man sannolikt inte långlivad som lärare. En pedagogisk utbildning behövs men Lärarhögskolan behöver inte nödvändigtvis vara den enda som kan erbjuda den.
Kommissionen har fångat upp flera intressanta tankegångar när det gäller att ge de enskilda skolorna större frihet att inom vissa ramar utforma undervisningen efter egna förutsättningar. Men det är betydligt svårare att instämma i resonemanget om skolans styrning. Istället för dagens decentraliserade skolväsende föreslås en återgång till en centralstyrd skola. Skolan ska enligt kommissionen finansieras av staten genom en skolrättspeng, något som påminner starkt om moderaternas skolpeng som frikopplar kommunerna från både planering och ansvar. Starkare statlig kontroll föreslås också genom en ny statlig skolmyndighet som ska fastställa riktlinjer för slutexamen och externa bedömare. Likaså föreslås skolmyndigheten utfärda lärarcertifikat.
Det är märkvärdigt att experter som tar till orda har sådant förtroende för staten att man misstror den kommunala kompetensen och inte värdesätter de erfarenheter och kunskaper som finns närmast eleverna. Skolkommissionen tycks helt ha bortsett från det engagemang som finns hos föräldrarna. I deras förslag har försöken med lokala styrelser och starkt föräldrainflytande ersatts med styrelser utsedda av skolans huvudman där kompetenser från olika samhällsområden ska ingå. Att inte ta vara på föräldrarnas intresse och betydelse för elevens skolgång vore ett stort misstag. Ett fräschare grepp än att centralisera mer makt till staten vore att ge ännu bättre förutsättningar för de föräldrastyrda styrelserna.