Skolplikten gälleräven stökiga elever

Politiker, lärarfacken, rektorer, föräldrar. Ungefär de grupperna, i den ordningen brukar ta sig friheten att uttala sig i skoldebatten. Likheten med ett vanligt klassrum är kuslig. Den som skriker högst, får ofta mest uppmärksamhet. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har alltså byggt hela sin politiska karriär på en princip han arbetar för att få bort. Knappt hade landets grundskoleelever hunnit tillbaka till skolan efter påsklovet innan de bjöds på ett nytt utspel av Björklund.
Jan Björklund förtjänar respekt för sitt idoga arbete mot flumskolan. Skolpolitiken tillhör de politiska områden inom vilka Alliansregeringen har ett brett folkligt stöd, ett tydligt förändringsmandat. Fråga vilken förälder som helst och svaret är självklart: deras barn ska få den bästa av skolgångar.
Men vad som är bra för föräldrarna är en sak. Vad som är bra för barnet något annat.
Därför blir det problematiskt när eleven glöms bort i Björklunds reformer. Tidigare betyg och tydligare regler är inte fel. Men reglerna måste utarbetas utifrån elevernas bästa inte föräldrarnas.
Gårdagens förslag om att ge rektorer tillåtelse att stänga av störande grundskoleelever är ytterligare en i raden av reformer adresserad till Björklunds kärnväljare i välmående kranskommuner. Rent taktiskt handlar det om att förhindra att Folkpartiet tappar sina Hem och Skola-väljare till Moderaterna.
Spelteoretiskt gör alltså Björklund en korrekt bedömning. Men vad Jan Björklund borde fråga sig är hur eleverna själva upplever sin skolmiljö. Enligt statistik från Skolverket uppger 65 procent av landets högstadielever att de har arbetsro på de flesta av lektionerna, 21 procent att de har arbetsro på häften och 14 procent att de nästan aldrig finner någon arbetsro. Att fler än en av tio elever inte har någon arbetsro ska naturligtvis tas på allvar. Nolltolerans mot alla former av mobbning vore det bästa.
Men utifrån elevernas egna svar upplevs alltså inte stökiga klasskamrater som något större problem. Tvärtom har grundskoleelever en tendens att frivilligt ställa upp för varandra - en välmening som ofta tappas bort i vuxenlivet. Därför känns Folkpartiets vilja att lyfta en diskussion om att stänga av tolv- och trettonåringar från allmän skolgång olycklig. Specialundervisning? Absolut. Suspendering? Absolut inte. Sverige har en grundlagsfäst skolplikt. Den bör gälla alla elever, i alla bostadsområden. Alltid.