Skönt med två oväntade hjältar på idrottsgalan
Om man undantar en del pinsamma tal och mellanspel på idrottsgalan kändes den bra. Det är själva pristagarna som är det viktigaste. Och de främsta kandidaterna i varje kategori fick sina priser. Det fanns några lägen att tänka populistiskt. Men för att galan ska fortsätta vara en välgörande ingrediens för svensk idrott så måste de starkaste kandidaterna fortsätta att vinna.
Surrealistiskt att ena kvällen se Kenny Jönsson bli uppsnurrad av Nyköpings Hockeys Niklas Olausson och andra kvällen hålla tal efter pris som årets lag. Tre Kronors storslam när det gäller jurypriser var helt i sin ordning.
Det svåraste valet måste ha varit årets prestation. Jag tycker att det var helt okej att välja curlingen.
En gala måste ändå ha ett par oväntade vändningar för att bli roligt att titta på. Och den här gången var det den udda duon hurtig dalatjej och helt osannolik tysk. Jag har själv snuddat vid skidskytte; hann i alla fall lära mig hur svårt det är.
Wolfgang Pichler finns vid bageriet vid tre på morgonen för att hans adepter ska få färskt bröd av rätt grovhet till frukost.
När resten av gänget var magsjuka i helgen lånade han ut sin egen lägenhet till Anna Carin Olofsson och hon vann masstarten. Innan Pichler har vi svenskar inte förstått vilken pennalistisk, stenhård träning det krävs för att bli världsetta i en av de absolut roligaste individuella tv-sporterna. Bara skyttedelen är så grymt tuff.
Ovationerna Pichler fick efter specialpriset värmde ett skidskyttehjärta.
Så jobbar vi med nyheter