LKAB i Kiruna, Ikea i Älmhult och Volvo i Olofström. Många kommuner dras med att vara starkt beroende av enskilda företag, men Oxelösund är i särklass. På SSAB, stadens guldgruva, finns hälften av alla privata jobb och en än större andel av lönerna. Så beroende är ingen annan kommun i Sverige. Oxelösund står och faller med sitt stålverk.
När SSAB i går (26/7) presenterade årets andra kvartalsrapport stod kommunpolitikerna troligtvis på tårna. Tyvärr blev resultatet en besvikelse. Rörelseresultatet halverades och Dagens Industri toppade nyhetsflödet med ”Vinstkollaps för SSAB”. Eurokrisen har lagt sig som en våt filt över världsekonomin. I globaliseringens tidevarv får grekiska och spanska skuldkriser direkta effekter för Oxelösund.
SSAB är inget Saab. Det är ett välskött och stabilt företag med en lång historia av lönsamhet. Även i framtiden lär bolaget dominera kommunens näringsliv. Men beroendet skapar sårbarhet. Strukturomvandlingar går snabbare och snabbare. Bara de senaste tre åren har de kinesiska stålproducenterna tagit över åtta procent av världsmarknaden. Trygghet skapas inte genom det stora bruket utan genom ett brett och diversifierat näringsliv. Att locka till sig mindre företag måste därför vara framtiden för kommunen.
Oxelösund har redan gjort mycket genom att inrätta företagslots och vara med i näringslivsbolaget Onyx. När Sveriges kommuner och landsting förra året mätte servicenivån i förvaltningen hamnade kommunen på plats 35 av 290. Det är bra men det finns också orosmoln.
Småföretagare är människor som alla andra. För att trivas måste de känna uppskattning och ha bra kontakt med ansvariga politiker. Därför är det oroande att Oxelösund hamnar i den absoluta bottenligan när Svenskt näringsliv mäter hur företagen upplever attityden hos politiker och tjänstemän.
Mycket bra görs, men kommunikationen verkar inte fungera.