Men fram till diktaturens sista ögonblick hade den fruktade östtyska säkerhetstjänsten Stasi ett välutbyggt kontaktnät med agenter och angivare över hela Europa.
Inte bara innanför DDR:s välbevakade gränser slog regimen ner på ”folkets fiender” med en ohygglig brutalitet.
I Kalla krigets Europa var Stockholm en viktig samlingspunkt för olika säkerhetstjänster.
I skydd av vår neutralitetspolitik skapades en mötesplats åt spioner, som utnyttjades för att träffa uppdragsgivare och utbyta information.
För att dra några som helst slutsatser om vad som hände bör man ha Kalla krigets tidsanda i åtanke. Många uppgiftslämnare drevs av idelogisk övertygelse – men lika mycket lockade äventyr och lukrativa ersättningar. Under Kalla kriget blev det möjligt för språkkunniga, högutbildade toppstudenter att leva ut sina pojkdrömmar.
Stasis angivare i till exempel Sverige var sällan riktigt medvetna om levnadsförhållandena bakom järnridån. Men drömmen om äventyret är ingen ursäkt. Svenskarna som arbetade åt DDR var diktaturens hantlangare. Och med tanke på i vilka miljöer Stasi rekryterade har fler än en uppgiftslämnare efter murens fall rört sig i samhällets finaste salonger.
Det femtiotal namn som enligt Birgitta Almgren, författare till boken ”Inte bara Stasi. Relationer Sverige och DDR 1949-1991”, har figurerat i utredningar med anknytning till Stasi bör därför offentliggöras. Säpo har möjlighet att stoppa ryktesspridningen och rentvå oskyldigt anklagade.
I Sverige är vi aldrig sena att slå oss på bröstet över vår långtgående offentlighetsprincip. Men tyvärr har den svenska riksdagen även en historia av mörkläggning, när misstankar finns om politiskt känsliga uppgifter. Sverige är idag ett av få länder utan fri tillgång till Stasiarkiven.
Att göra upp med sin historia är nödvändigt även i demokratier. Allt justitieminister Beatrice Ask (M) behöver göra, är att göra materialet tillgängligt för forskning.
För att kunna förlåta, måste allmänheten få rätt att känna till vad man förlåter.
Just nu känns svensk öppenhet mest som ett dåligt skämt ifrån DDR.