Skyll inte på våldtäktsoffren

Jag blev så upprörd när jag läste Lotta Wieslanders insändare, SN 4/1. Jag har själv blivit utsatt för våldtäkt och det var det värsta jag varit med om. Och jag grät av lycka når de omhäktade honom, för då behöver jag inte vara rädd för att gå ut.
De gjorde det för de hade starka bevis och skäl. Snart är det rättegång och då ska jag vara beredd på att bli terroriserad av hans advokat. Jag tror alla kvinnor skulle ta tillbaka anmälningarna, när de märker vilket helvete det är.
Efter våldtäkten känner jag mig äcklad av män, jag har svårt att gå ut, jag kan inte sova och jag har upprepade ångestattacker.
Bara för att du känner en man som du tycker är snäll, så betyder det inte att han är oskyldig, du vet ju inte vad han gör med en tjej när du inte är med.

Polis och åklagare vet vad de gör och de märker ganska snabbt under alla förhör ifall en kvinna ljuger.
Jag tycker också synd om hans familj, men det är han som förstört för sig och sin familj. Så skyll inte på offren.
Våldtäktsöverlevare