Vargjaktsmotståndarna skriker ut sin ilska över jakten. Vargjaktsförespråkarna skriker ut sin ilska över inplanteringen. Ingen kan hävda att regeringen agerar populistiskt.
Miljöminister Andreas Carlgren (C) väljer den linje som också vargforskarna vid Grimsö förespråkar, en stegvis resa mot starkare stam. Andra forskare håller inte med – och därför är den svenska vargjakten anmäld för brott mot EU:s art- och habitatdirektiv.
I går levererade miljöministern Sveriges svar på frågorna från EU-kommissionen. Regeringen svarar att direktivet och jakten går att förena. Vargpolitiken behöver både jakt och inplantering.
Andreas Carlgren har ett krångligt utgångsläge. Boven i dramat är att han tidigare försvarade jakten med att säga att det skulle ge en friskare vargstam. Men skotten räddar inga vargar. De håller nere antalet.
Det största hotet mot den svenska vargstammen är genetisk utarmning. Att få in nytt blod utifrån är viktigare än att befintliga revir växer snabbt. Därför kan licensjakt tillåtas, en jakt som dessutom flyttar en del av beslutsmakten närmare regionerna med varg.
Problemet är att mången chans till minskad inavel går förlorad genom att strövande unga vargar från Finland/Ryssland aldrig tar sig ned till de svenska reviren. De ”försvinner på vägen” som forskarna vid Grimsö formulerar det (DN 2/2). Det är ungefär så mycket man kan peka på olaglig jakt utan att skriva det rakt ut.
Ska den här politiken nå långsiktigt bred acceptans också i miljöer där närmaste varg finns på djurparken, behöver regeringen visa att den tar i med hårdhandskarna mot den illegala jakten.
Om färre försvinner ”på vägen” är mycket vunnet.