Centerledaren Annie Lööf går med olivkvisten till Miljöpartiet. Förhållandet mellan dessa partier är lite märkligt, lite grand som ett närmast evigt syskongräl eller en infekterad släktfejd.
Många gånger blir replikskiften mellan de två partierna oväntat bittra, trots att de ibland kan ligga väldigt nära varandra i själva frågan. Detta är uttryck för en konkurrens inom miljö- och klimatpolitiken och även de gröna näringarnas förutsättningar. Lösningarna skiljer sig oftast åt. C har en mer tillväxtbejakande utgångspunkt än vad MP har. MP blir gärna utmålat som mer radikalt och C som mer pragmatiskt.
Ett bärande inslag i nya partiledaren Annie Lööfs linje är att Centern ska stå för det hållbara. Perspektivet ska vara bärande länk mellan olika politikområden. Om det i detta finns en ärlig ambition att göra gröna, liberala analyser är prioriteringen att välkomna. Det långsiktigt hållbara ingår bland Centerpartiets kärnvärden – tillsammans med exempelvis äganderätt, lokal utvecklings- och förändringskraft samt villkoren för egen- och småföretagare.
Den utsträckta handen mot Miljöpartiet är därför väl genomtänkt (SvD 10/5). Tre områden sätts i fokus: infrastruktur, migration och arbetsmarknadsfrågor. Vad gäller asyl- och migrationsfrågor finns redan ett samarbete. Historiskt sett har Miljöpartiet och Centerpartiet också nått samförstånd exempelvis för att undanta mindre företag från turordningsreglerna i LAS. Att få med MP i reformer som sänker trösklarna på arbetsmarknaden skulle göra regeringens åtgärder... ja, mer långsiktigt hållbara.
Samtidigt undviker Lööf och partisekreteraren Michael Arthursson sådant som skulle riskera mer – för såväl Centerns som Miljöpartiets och Alliansens del. Miljöfrågorna återfinns bara i den utsträckta handen som infrastruktursamarbete och energipolitiken nämns i förbigående.
För Miljöpartiet är detta en chans att påverka regeringspolitiken på viktiga områden och hamna i fokus. I takt med Socialdemokraternas återhämtning har opinionsutvecklingen gått i stå och om MP känner att man hamnat för långt åt vänster i retoriken, är detta en gyllene chans att kliva in mot mitten igen.
Om Centerpartiet och alliansen kan få till ett mindre grinigt samtal med Miljöpartiet är det en framgång. Det är ingen tvekan om att partierna har sina skiljaktigheter, men emellanåt vore mer av en konstruktiv samsyn bra för samhället i stort.