Släng ut Svensson ur kontrollrummet!
Äntligen, mina vänner! Stunden som vi har väntat på så länge är här. Årets händelse står för dörren.
Vi kommer att fyllas med massa musik, avskyvärda klädkombinationer (någon som minns Sanna Nielsen och Fredrik Kempes blåglittriga kreationer förra året?), nakenchocker, bröstkupper, pr-komplotter och mängder och åter mängder av kvällstidningslöpsedlar.
Melodifestivalen har blivit en nöjeskarusell utan dess like. Tröttsamt kan tyckas i bland, men väldigt roande ändå.
Och ett skönt avbrott i OS-yran.
Visst vinter-OS kan vara spännande, och roande och meddragande på alla sätt och vis. Men det bjuder inte på särskilt mycket skvaller, sexchockerna är lätträknade och värst mycket till scennummer kan vi inte heller prata om. Att bedöma kläderna, vilket brukar vara ett av de stora nöjena med melodifestivalen är inte heller speciellt spännande, förutom i möjligtvis konståkningen. Man kan mest lite trött konstatera att längdåkningstajta dräkter i vitt inte är smickrande för figurer. Men mer än så är det liksom inte.
För schlagernördar som mig är tiden från februari till maj en glädjeperiod.
Och inte behöver man vänta fyra år heller. Från den första deltävlingen, till finalen i Globen, vidare till den stora finalen som i år hålls i Aten är det bara en massa härlig schlager. Däremellan spekulationer och förhandsprogram på tv.
Fast det är klart. Det är inte som förr. Inte som när man som liten knodd satt uppe i pyjamasen för att få se vem som vunnit. Trots att man sov sig genom delar av rösträkningen satt man spikrak när någon vuxen påpekade detta och kom med fasansfulla hot om läggning för den som inte kunde hålla sig vaken. På den tiden sammanföll alltid Oxelömarknad och den stora Eurovision song contest. Alltså var melodifestivalskväll lika med ett ohämmat svullande i kokostoppar, inköpta i något marknadsstånd, med hela familjen inklämd i soffan.
Och musiken. Alltså, schlagermusiken var faktiskt bättre förr. Det är jättebra att tävlingen utvecklas och blir mångkulturell och hej och hå. Men hallå! Vad är det för schlagertävling utan schlagerlåtar? Jag vet att det heter Melodifestivalen, men jag vill ändå ha de klassiska låtarna. Jag vill ha sväng som i Bra vibrationer, Jaime la vie och Towa Carsons dänga Alla har glömt (för övrigt den bästa låten genom tiderna). Riktig schlager. Inte hip hop, inte eurodisco, inte tysk marschmusik. Var helst annars kan jag ta den musiken, men inte i melodifestivalen. Icke, non, nichts.
Och så var det det här med röstningsförfarandet. Ta tillbaka juryn och släng ut Svensson från kontrollrummet! Jag säger det å det bestämdaste. Det kan inte påpekas för mycket. I år är det otroligt viktigt att vi får en bra låt, eftersom vi måste kvala in till den stora finalen. Att Brandsta City Släckers var nära att vinna för ett antal år sedan är fortfarande INTE förlåtet.
Hur det går i kväll återstår att se. Kanske kan artister som Linda Bengtzing och Anna vi i Bullerbyn Sahlene bjuda på lite riktig schlager. Annars får man ta sin tilltro till rävarna i de andra deltävlingarna. Så länge inte bananer i pyjamas går vidare i kväll är jag nöjd.
Så jobbar vi med nyheter