Därmed sträcker Erlandsson ut handen till lantbrukare som vill bredda sin verksamhet till att exempelvis innefatta vinodling. Jordbruksministern väljer samma linje som en rad moderata politiker vilka länge jobbat för att tillåta gårdsförsäljning.
Konsekvenserna av gårdsförsäljning av vin, cider och öl ska inte överdrivas. Alkoholkonsumtionen lär varken minska eller öka av att turister i Södermanland tillåts köpa lokalproducerad cider med sig hem till lägenheten i Stockholm.
Monopolkramarnas högljudda argument att gårdsförsäljning leder till ökade sociala problem ska tas med en nypa salt. Å andra sidan känns argumenten på motsatt sida tidvis lika högljudda. Gårdsförsäljning av vin, cider och öl lär aldrig utvecklas till en upplevelseindustri av stora mått. Bettna är inte Bordeaux.
Däremot föder Eskil Erlandssons uttalande hopp om att Allianspartierna på allvar kan vara på väg att i alla fall börja diskutera gårdsförsäljning. Bäst vore naturligtvis om regeringen vågade lyfta frågan om vin i livsmedelshandeln. Till en sådan liberalisering är steget dock väldigt, väldigt långt.
Frågan är om Alliansen över huvud taget kan enas om att tillåta entreprenörer som Mackmyra Destilleri i Gästrikland att sälja företagets whiskey till sina besökare. Frisinnet har fortfarande visst inflytande i Centern och Folkpartiet – vilket talar emot jordbruksministerns liberalare hållning.
Ännu svårare blir det för Erlandsson att övertyga Kristdemokraterna om att ”verklighetens folk” nog skulle tycka det var ganska trevligt att köpa lokalproducerat vin. Göran Hägglund har i höst gjort ett stort nummer av debattörer som talar om för vuxna människor hur man ska leva.
Hägglund – vars argumentation i alla fall lyckats göra honom impopulär hos rödvinsvänstern – har alltså chansen att i ett svep göra sig vän med hela Österlen. Dessvärre lär Kristdemokraterna välja att fortsätta krama sin i allra högsta grad förmyndande alkohol- och folkhälsopolitik.
Den bägaren släpper Göran Hägglund aldrig.