Slarva inte med särskolan

Särskolan är särskilt anpassad för de barn som har ­behov av den. Men det är inte en skolform för alla barn som behöver stöd i undervisningen.
Gränsdragningen är ytterst väsentlig.

Övrigt2011-02-01 05:00

Företrädare för fyra myndigheter – Skolinspektionen, Skolverket, Socialstyrelsen och Specialpedagogiska skolmyndigheten – riktar nu skarp kritik mot Kommunsverige (DN 31/1). De kommunala elevutredningar som ligger till grund för särskoleplaceringar är ofta undermåliga, anser myndigheterna som har granskat 30 kommuner närmare.
Enligt rapporten är det utifrån dessa utredningar omöjligt att avgöra om eleven ens ska gå i en särskola. Skolinspektionen konstaterar att handläggningen inte är rättssäker. Under ett antal år, mellan 1998/99 och 2006/2007 ökade andelen barn som placerades i särskola. Det stod inte i proportion till det ökade elevantalet inom grundskolan. Inte heller ska antalet barn med intellektuella funktionshinder ha ökat i befolkningen. Enligt Skolverket är det barn med lindrig utvecklingsstörning, som i större utsträckning än tidigare har placerats i särskola.
En undermålig utredning riskerar att få till följd att barn som exempelvis har läs- och skrivsvårigheter eller
koncentrationssvårigheter placeras i särskolan, trots att barnen skulle ges en bättre chans i livet med rätt stöd i grundskolan.

De lägre kunskapskraven i särskolan begränsar möjligheterna till fortsatt utbildning efter grundsärskola och gymnasiesärskola. De begränsar också möjligheterna på arbetsmarknaden. Den som inte har rätt till en plats inom särskolan ska alltså inte placeras där.
Om utredningarna inte håller måttet, går det inte heller att frigöra sig från misstanken att ekonomiska incitament kan spela in, när särskoleplaceringar ger ökade resurser i jämförelse med barn med behov av stöd inom grundskolan.
I varje enskilt fall talar vi då om en skandal.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om