Sluta fibbla med sjukförsäkringen

De statliga försäkringarna ger mindre och mindre i takt med att sjukskrivningstal och antalet förtidspensionärer skjuter i höjden. Allt fler tvingas skaffa kompletterande försäkringar. När hälften av lönen går bort i skatt är det inte så konstigt att många tycker att de får betala sjukförsäkringen två gånger.
På tio år har kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner i Sverige nästan tredubblats, ett fundamentalt misslyckande för regeringen.
Detta vill Anna Hedborg, som utreder sjukförsäkringen, ändra på. Hon mumlar något om stärka solidariteten och föreslår att taket i sjukförsäkringen tas bort helt. Något som socialminister Berit Andnor genast har hakat på.
Det är uppenbart att en fortsatt urgröpning av sjukförsäkringen undergräver tilltron till systemet. Följden av förslaget är att exempelvis Göran Persson får ut 88 000 kronor om han lägger sig i sjuksängen en månad. Spontant kan man tycka att det skulle bli dyrt för statskassan. Men det fiffiga är, enligt Anna Hedborg, att höginkomsttagare är så sällan sjuka, och dessutom så väldigt få. Logiken är glasklar.

Den som blir sjuk i dag får ut 80 procent av lönen upp till 24 000 kronor i månaden. Regeringen vill höja taket till 33 000 kronor några veckor före valet nästa år. Men det tycker alltså inte Anna Hedborg räcker.
Det finns en stor väljargrupp, inte minst inom LO, som blir allt mer missnöjd med att utöver sina egna sjukkostnader, också stå för en stor del av låginkomsttagarnas.
Visst, principen kan diskuteras. Men i själva verket är det bara ett i raden av utspel som visar att regeringen inte har en aning om vad den håller på med. Hedborgs förslag är bara ett försök att blanda bort korten.
I går kom också nyheten om att orsaken till de senaste tio årens ökning av sjukskrivningstalen är att politikerna kraftigt har dragit ner resurserna för rehabilitering. Istället för att Försäkringskassan, som tidigare hjälpte människor som inte orkar jobba fullt ut att komma tillbaka till jobbet på deltid, hamnar de i sjukskrivningsstatistiken.
Det var Anna Hedborg den gången också, som i en utredning på 90-talet tyckte att det inte skulle satsas på rehabilitering, utan på andra områden.

Socialdemokraterna har visat att de inte klarar av att göra något åt problemen. Ingen litar längre på att de sitter inne med lösningen. Den enda rimliga är att regeringen snarast bjuder in den borgerliga Alliansen för att ta ett helhetsgrepp på försäkringarna, och slutar fibbla i systemen.