För partier som har byggts på stora medlemstal och med ett starkt värnande av interndemokratin, är dagens krav på öppenhet svårhanterliga. I dag står interna processer i motsats till omgivningens möjligheter att se och förstå vad som pågår.
Turerna kring näste S-ledare har visat hur den slutna processen, där ingen kan säga något högt utan att bli bortputtad, skadar bilden av ett parti. Vadan denna hysch hysch? undrar omgivningen.
Det här är även Centerpartiets problem, menar den färgstarke riksdagsledamoten Fredrick Federley (Expressen 17/3). Det har han fog för. Centerpartiet bär på ett arv som säger att partiet ska styras underifrån och inte från toppen. Så har det inte alltid varit i realiteten, men självbilden är sådan.
Federley vill att Centern måste öppna sig mer och det är en chans att väcka liv i den förnyelseprocess som har gått i stå. Veckans krock var fullständig. Centern hamnade i korseld, både utifrån beslutet att släppa årtalsexercisen i kärnkraftsfrågan och sitt beslut att inte gå emot datalagringsdirektivet. Ett som parti står stilla får stryk, både från det håll man kommit och det håll man sade sig vara på väg åt.
Ska Fredrick Federleys parti lyckas rädda förnyelseprocessen måste det nya idéprogrammet ha en skarp ideologisk förankring. Partiet måste stå fast vid de kärnvärden man lyfter fram och inte överge dem ”så fort strid uppstår” som Federley formulerar det. För två år ville Centerstämman utreda både svenskt Natomedlemskap och euromedlemskap. Internutredningarna har inte ens börjat. Det är en förnyelse med akut syrebrist.
Nya och gamla väljare kan läsa mellan raderna. De förstår när de hör en sak men ser en annan, att något inte står rätt till. Budskap måste vara tydliga – och de måste hänga ihop. Federleys maningar träffar mitt i prick. Han må själv ha tvingats kröka rygg i FRA-frågan, men han allt att vinna på att öppet redovisa vad han vill och vart han är på väg.
Det har hans parti också.