Slutsålt för Claes Eriksson och sista Olrogfesten

Plötsligt var intresset för Ulf Peder Olrog på topp. Så har det inte varit på rätt många år, men i går fanns det inte en enda biljett kvar till festföreställningen i Culturum.

Foto:

Övrigt2019-02-27 23:19

Gissningen är väl inte särskilt djärv att det mycket berodde på att just den mångsidige Claes Eriksson skulle medverka. Vi är ju annars inte bortskämda med att ha denna underhållare i våra trakten

Men det är helt ok. Stipendiekommittén måste ha tänkt som så att nu ska vi verkligen slå på stort när det är sista gången för stipendiet. Claes Eriksson inledde med att sjunga en Olrog han övat in till eget komp på ukulele och det fungerade hur fint som helst. Sedan övergick han till att berätta historier och driva med Donald Trump.

Men dessförinnan hade vi fått hur mycket Olrog som helst, från starten med pianotrio och jazzigt potpurri. Sedan kanske lite för mycket fakta i början av den annars

förträfflige presentatören Jan-Olof Andersson. Nu vet jag till exempel hur Olrog på visarkivet definierade: schlager har tre verser och refräng; många fler strofer är visor.

Med Jan-Olof Andersson kom det fart i sången och snabba ackordbyten och fransk esprit över gitarrkompet i sånger som

Du ska ta gitarren med dig när du dör. Härligt med en sådan musikant.

Den rena kärleksvisan som allra vackrast fick vi alldeles i början av Eva Tjörnebo, men hon kunde också komma loss i slagsmålet vid pumpen.

Vissångerska med tradition? Jo, Jejja Sundström som denna kväll var klurig förstås och sjöng Stefan Demerts uppdaterade version av violen från Flen, där bokhandel blivit videobutik. Men hon hade också med sig den dubbeltydiga Ack, vore jag en vit kanin eller ännu hellre två.

Med rötter i barbershop hyllade sångkvartetten Just for U den Olrog som skämtar men ändå är allvarlig när han tänkte på alla fattiga unga lärare som hotade sina elever med att lära dem fel om de inte var snälla, som i Robinson Caruso. Roligt och bra sång, likaså i nästa sång som hyllade Olrog som chef för Visarkivet.

Bengt Olrog vid flygeln innebar kanske hårdhänt spel och inte så vacker melodiföring, men ändå rätt stil för syföreningsboogie.

Intressant var hur ungdomsstipendiaterna valt att göra Olrog långsammare och rätt mörk eller melankolisk, så i Jag spelar för Orfeus med även munspel till av kvartetten Pwned by Gravity. Bullfesten med Jonathan Fröberg gick till och med i moll.

Samling vid pumpen

Jubileumsföreställning 2019 med Olrogstipendiaten Claes Eriksson

Jan-Olof Andersson, Jejja Sundström, Eva Tjörnebo, Bengt Olrog och Hans Arnbom, Zigge Bottins Kapell, sångkvartetten Just 4 U, Pwned by Gravity, Jonathan Fröberg.

Arr: Rotaryklubbarna i Nyköping och Nyköpings kommun

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!