Carlsson har under flera år varit en av kuststadens tyngre makthavare: fackligt engagerad, nämndordförande och ledamot i kommunala bolag. Det är en portfolio av inflytande som gett honom stora friheter.
Medan politikens friheter var i största laget, förblev kommuninvånarnas desto mindre. I EU-valet skapade Sören Carlsson viss uppmärksamhet när han, den här gången som valnämndens ordförande, dirigerade Piratpartiets valsedlar till ett bord långt bortom de etablerade partiernas. Förmågan att hitta kreativa lösningar hade onekligen varit bättre lämpad i uppdraget som ordförande i vård- och omsorgsnämnden. Oxelösund är ensamt i Sörmland om att säga nej till konkurrens i äldreomsorgen. Den röda tråden? Carlsson håller privata entreprenörer lika kort som pirater.
Nyheten att Sören Carlsson blir av med ordförandeposten är ingen större överraskning. Carlsson var den naturliga efterträdaren till Benita Vikström. När så inte blev fallet, låg vägen till en politisk förnyelse öppen. Sören Carlsson är inte den enda av Socialdemokraternas elefanter som blir av med sin tyngsta plattform. Arbetarekommunens Göte Eriksson, som enligt uppgift ville ha Carlsson på en tung post, avgår. Därutöver tar kultur- och fritidsnämndens Inge Ståhlgren 24-miljonersnotan för Ramdalsanläggningen under armen och lämnar över till Vänsterpartiet.
Socialdemokraterna i Oxelösund får alltså en unik chans till nystart: utan tandemstyret Carlsson/Eriksson är spelplanen fri för den orutinerade Olov Zakrisson, att visa upp en generösare sida av socialdemokratin, när Vikström flyttar ut från kommunhuset.
Det finns dock anledning att ifrågasätta om Zakrisson är mogen uppgiften. Vänstern lär inte acceptera rollen som lydhund till Socialdemokraterna, utan har en tydlig vänsteragenda.
Och pressade av samarbetet med Vänsterpartiet, har Socialdemokraterna inte ens den goda smaken att ge oppositionen någon vicepost i kommunstyrelsen.
Politisk småsinthet har aldrig symboliserat förbättring.