Smidig 100-åring stärker borgerlig allians

Människor är lyckligare i dag än när partiet grundades för 100 år sedan, lär en av Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare, ha räknat ut. Om det är sant så är det sannolikt inte högerns förtjänst. Men moderaterna kan trots allt glädja sig åt att ha fördubblat stödet i väljaropinionen sedan valet 2002, när de i helgen firar 100-årsjubileum.

Gårdagens Temo-mätning visar återigen ett knappt stöd för den borgerliga alliansen. Den största förändringen märks inom vänsterblocket där väljarflykten från vänsterpartiet, efter avslöjandet om Lars Ohlys tvivelaktiga demokratisyn, har lett till en uppgång för socialdemokraterna. Vad det får för effekt på sikt beror på hur kritikerna inom partiet väljer att agera. Så länge som de begränsar sig till att opponera från insidan kommer det att gynna socialdemokraterna. Men så snart Vägval vänster bestämmer sig för att bryta med vänsterpartiet kommer Sveriges politiska karta att se helt annorlunda ut.

Inom den borgerliga alliansen är förändringarna små, men visar tendenser till att moderaterna går fram på mittenpartiernas bekostnad. Kristdemokraterna balanserar återigen på gränsen till fyraprocents spärren vilket av naturliga skäl tär på sammanhållningen.
De borgerliga partierna har lagt en gemensam grund inför valet 2006 med regeringsskifte som ett överordnat mål. Högforsmötet bidrog till något mycket viktigt, nämligen att stärka samhörigheten och respekten för varandras partier. Därför är risken för att man kommer att återfalla i borgerlig kanibalism praktiskt taget minimal. Den troliga utvecklingen är att moderaternas framgång kommer att gynna samtliga borgerliga partier om väljarna får klart för sig att inget regeringsalternativ är starkare än den svagaste länken, och att alla som ingår i alliansen är lika mycket värda.

Moderaternas framgång beror i hög grad på omprövningarna av den moderata politiken men framför allt på hur den nye partiledaren väljer att presentera den.
När Fredrik Reinfeldt är ute i en skolklass och får frågan om det inte är segt att sitta på en stol hela dagarna och inte vara ute och jobba, svarar han att han ser det som ett viktigt jobb att resa och träffa skolelever. Det skapar onekligen ett större intresse för partiet än när Bo Lundgren på en skola i Nyköping motiverade sin höga lön med att man i hans jobb inte har tid att gå i mataffärer och leta extrapriser.